Livet är inte alltid spikrakt

Kära blogg - innerst inne är jag glad du alltid finns här och väntar på mig när jag gör långa uppehåll. 

Livet tufsar till det för en emellanåt, och för varje grej man råkar ut för och tar sig igenom ju mer förstår man hur värdefullt livet är.

 Man brukar ju säga att en olycka sällan kommer själv.

Ibland är talesättet bittert sant.

För mig började det 2018 då jag fick en tia, de gick bra och efter en vecka fick jag lämna lasarettet frisk o kry igen.

2020 vaknade jag med ansiktsförlamning, den har gått tillbaka bra men inte helt, fortfarande 2024 har jag lite sned mun och ett större öga än de andra.

2021 upptäcktes i tidigt stadie att jag hade cancer i gallblåsan. Opererades och de fick bort allt.

 

Tre saker – MEN

 

Den fjärde kom också………………………………………………….

 

Fredag - lördag - söndag = helg

I fredags besiktade vi vår Cadillac för sista gången med blanka papper. De var gott. Jo vi kommer säkert göra veteran besiktning för de är rätt bra man får bilen kollad vartannat år. Bromsar o så.  Så har den bytt färg också. Ja vi lackerade om den till vit. Redigt läckert blev den. 

I lördags for vi till broder i Småland, vi har inte varit där och bott i stugan sedan i november, då kom ju cancern och operationen sedan och därefter har jag inte orkat/velat sova borta. Men nu blev de av och vi fick några trevliga dagar tillsammans. Efter hemkomst på söndagseftermiddagen åkte vi på födelsedags fika  hos en svärdotter som fyllde år i fredags. Minsta barnbarnets mamma så då fick vi ju träffa honom också. Lyckades få honom att le flera gånger. Farmor kan 😘

I går måndag var jag hos min syster yster i en annan del av Småland. En härlig dag i fin väder och morgonkaffets vy var inte att förakta. 

Hon bor väldigt vackert. 

Vi for till Växjö, åt lunch där och shoppade lite. Titt shoppade mest men en tunn jacka fick jag med mig hem. Sedan var fru Nilsson väldigt trött - gifterna tar ut sin rätt. 

När jag körde hem blev jag så arg så jag nästan blev Hulken

Jag körde lite för fort på 80 väg i skogslandskap och dröm om min förvåning när en utländsk registrerad långtradare kom upp i baken på mig, så nära så hade jag behövt bromsa hade han krossat min bil. Jag gasade på lite till men han hängde på tätt intill, så jädra otäckt och när de blev raksträcka så for han om och försvann. Inga hastighetsspärrar på de bilarna, gäller naturligtvis bara svenska. Borde det inte vara lika i hela EU. En del idioter tror de äger vägarna för att de har stora bilar. Undrar vad en sån här chaufför har i hjärnkontoret. Tack o lov kör de flesta yrkeschaufförer väldigt bra och lagligt.