Pages

24 januari 2021

Mat av snö eller nej

I veckan körde jag svärdottern till hennes strålbehandling. Hon har varit så tapper under den här jobbiga tiden sedan hon fick besked om cancer och behandlingen började. Snart är det precis ett år sedan och denna veckan åker vi till hennes sista strålbehandling. I helgen var vi hos dem och spelade kort, så bjöd hon på en underbart god  turkiskt rätt - så lite vildsvinskorv följt av en söt lite efterrätt. Hon är verkligen en fena vid spisen. 

Nu börjar de bli lite ljusare på morgonen, men vid vår vardagliga morgonpromenad klockan 06.00 är det fortfarande mörk, men i helg när vi går lite senare som  i lördags vid 8, då fick vi se solen gå upp. Solen ja, den har vi inte sett så mycket av i höst och vinter. Men ibland så.

 


Vi brukar inte ha så mycket snö heller, men lite har vi fått de låg inte så länge, regnet spolade bort de efter några dagar. 



22 januari 2021

Ansiktsförlamningen o lite till

 Nu är de ungefär 2 månader sedan jag fick min ansiktsförlamning. (201106)

Den har gått tillbaka en del. Ögat har blivit lite bättre, jag kan blinka och stänga ögat, men inte tillräckligt mycket ännu. Måste fortfarande droppa ögat många gånger varje dag, men använder inte längre något skydd för. Och kan inte köra i mörker. Munnen har rätat upp sig bra men när jag pratar och äter är den sne och olydig. Och när jag spänner ansiktet så hänger inte höger sida med alls :( …men de går framåt. 

Den vackraste bilden på mig nu.


De var både tungt och roligt att göra tackkorten efter mammas begravning.

Idag kan man ju utforma dem själv precis som man vill ha dem. 

Jag gjorde med en bildkavalkad av mamma i olika åldrar, ett fint minne till 

alla som hedrade henne. 

Under julen fick hon vara med oss, hon stod i en fin ram på öppna spisen och hade full koll på oss alla💕

Julen är utkastad, men våra ute belysningar finns kvar men i helgen ska den släckas ner . Jag såg en vacker och kul belysning i ett träd – kanske man skulle dekorera ett träd så där nästa år. 

Min lilla tjej pratar inte så mycket men hennes blickar berättar en hel del.

Som denna – nej jag vill inte ha någon låssas hund som klänger på mig

Min lilla fisan som blir 13 år i år – pigg som en 3 åring. 




16 januari 2021

De gick ju inte

jag hänger kvar……


Nej de var inte så lätt att skiljas från dig ”min blogg” som jag trott.

Jag har nog lite behov av att skvallra lite till dig, ge dig möjlighet att spara en del av mina minnen, ta till dig mina ord.

Tänk just idag 20210116 är det 43 år sedan jag födde min första son. Ändå är jag själv fortfarande så ung 😊. Ja så känns de ju, fast spegeln skvallrar kanske om något helt annat. Men de e ju bara 19 år mellan oss, så ja de e ju inte så många år ändå.  

På 43 år händer mycket. Du fick ju ganska snart fyra bröder. Fem killar som jag är så otroligt stolt över.

Vad mycket ni gett mig – så mycket glädje. 

Grattis Gubben💖 




03 januari 2021

Tack och adjö




15 år sedan starten 11 år  (20100105) flyttade jag över hit till blogger.

Det är min resa i bloggvärlden.

Nu känner jag att jag gjort mitt här. Vännerna har sinat, orden tagit slut och världen utanför tar all tid. Nu lägger jag ner eller tar en lång, lång paus. Man vet aldrig om lusten och kommer tillbaka igen. Man ska alltid hålla en dörr lite på glänt. 

Så till Er som fortfarande finns kvar och besöker mig ibland. Tack för alla kommentarer, glada tillrop, stöd och tröst när det behövts. 

Lev väl & var rädda om Er

vem vet, vi kanske hörs igen.