Ansiktsförlamningen o lite till

 Nu är de ungefär 2 månader sedan jag fick min ansiktsförlamning. (201106)

Den har gått tillbaka en del. Ögat har blivit lite bättre, jag kan blinka och stänga ögat, men inte tillräckligt mycket ännu. Måste fortfarande droppa ögat många gånger varje dag, men använder inte längre något skydd för. Och kan inte köra i mörker. Munnen har rätat upp sig bra men när jag pratar och äter är den sne och olydig. Och när jag spänner ansiktet så hänger inte höger sida med alls :( …men de går framåt. 

Den vackraste bilden på mig nu.

De var både tungt och roligt att göra tackkorten efter mammas begravning.

Idag kan man ju utforma dem själv precis som man vill ha dem. 

Jag gjorde med en bildkavalkad av mamma i olika åldrar, ett fint minne till 

alla som hedrade henne. 

Under julen fick hon vara med oss, hon stod i en fin ram på öppna spisen och hade full koll på oss alla💕

Julen är utkastad, men våra ute belysningar finns kvar men i helgen ska den släckas ner . Jag såg en vacker och kul belysning i ett träd – kanske man skulle dekorera ett träd så där nästa år. 

Min lilla tjej pratar inte så mycket men hennes blickar berättar en hel del.

Som denna – nej jag vill inte ha någon låssas hund som klänger på mig

Min lilla fisan som blir 13 år i år – pigg som en 3 åring.