Vi hann inte :(

 

Hon ville inte vänta. Förra lördagen var planen att vi skulle åka till mamma, Hon slutade äta i veckan och låg bara i sängen.  vi hade äntligen fått tillstånd att besöka henne. Hemmet där hon bor har varit igenbommat som många andra sedan i mars.

Men nu äntligen.

Strax efter midnatt, natten mellan fredag och lördag ringde min bror.

Mamma andas konstigt, vi är på väg dit. Väckte upp mannen och så gav vi oss också iväg. 7-8 minuter senare ringer han igen. Hon är död, vi hann inte dit, de var bara några minuter ifrån henne när hon somnade in.  Vi har långt att köra, 13 mil och fick ta farväl av mamma när hon redan lämnat. De var skönt hon fick somna in lugnt och snabbt, men så ledsamt att jag inte fick träffa henne en sista gång. 

Det är tungt.

Efter många år med Alzheimers sjukdom somnade mamma stilla in 87 år gammal. En vän som arbetar där hon bor, satt hos henne när döden inträdde, så trots att inte vi barn hann dit, var hon inte ensam.

Så jag då............

Min ansiktsförlamning sitter i. Munnen har rätat upp sig lite, lite. Små förbättringar är stora förbättringar. Jag har varit hos två olika specialister, fått mer klarhet, mer hopp, mer droppar och salvor till mitt öga. Mitt öga är viktigt att sköta, synen vill jag inte förlora. Har fått remiss till ögonläkare nu. Efter undersökningar och tester vet jag nu att flera nerver är ur funktion, klämda eller inflammerade. Borrelia test är utförd. Inga svar ännu.

De sägs att ansiktsförlamning kan bero på skallskada, svår öroninflammation, öronspottkörtelssjukdom eller borreliainfektion men 90% får det av okänd anledning och man benämner då tillståndet med Bell´s pares. 70% blir helt återställda.  Jag är så glad, så glad att det inte var en stroke som man först misstänkte. 

Önskar alla en fin 1:a advent

En vecka har gått

 

Tack för er omtanke och era besök här på bloggen.

 

En vecka har gått, en vecka sedan förlamningen blev. En tuff vecka, svårt att vänja sig, svårt att hantera allt det för med sig.

Jobbar hemma igen. De går lite långsammare, får vila ögat emellanåt. Har haft ögonskydd hela veckan, sånt man kan se igenom. Eftersom jag inte kan stänga ögat eller blinka gör de väldigt ont om jag inte har det täckt. Skyddes håller ögat fuktigt. Lärt mig äta bra så att maten stannar i munnen, sluddrar inte heller så mycket när jag pratar säger alla snälla som ringer både på från jobbet och privat och hör hur de är med mig. Man är lite som barn på nytt. 

Jag är inte bättre men jag kan hantera situationen nu. Idag gick jag till och med morgonpromenaden utan ögonskydd, men de gick bara en bit eftersom det småregnade och när dropparna kom i ögat så blev de aj, aj. Jag har ju alltid min goa granne med mig ute på promenaderna extra skönt nu när jag är lite småvinglig och ser sämre. Här har ju Covid19 tilltagit igen, så nu är de skönt att vi båda jobba hemma.

 

Jag klarar inte att köra bil nu pga av synen, så i torsdags bestämde jag mig för att testa att veckohandla online, så slapp mannen gå och handla efter jobbet. Tyckte de var kul att testa och måste säga att vi blev helnöjda.

När mannen körde hem från jobbet igår tog han rundan förbi ICA Maxi där jag beställt varor.

Han körde bara fram så var allt klart och han behövde bara sätta in kassarna i bilen och köra hem.  Alla varor var bra och allt var väl packat och sorterat – ja de kommer vi göra om. Helt perfekt.

För några veckor sedan beställde jag grejer på Jysk, de plockade ihop, jag gick bara in, fick varorna och betalade. Testa för jag ville se så de jag skulle ha fanns hemma.  Perfekt. Så borde alla affärer som har möjlighet göra nu, många gör det redan och de är ju bra för då får handeln trots Covid19 säkert massor av julsaker och klappar sålda. Den här tomten hade jag inte beställt men han stod i entré och viskade...låt mig följa med dig hem...ja man är ju svag så visst fick han de :) 

Jag har fått tid till en specialistläkare nästa vecka, så mannen ska vara ledig och köra mig. De är lite oroligt och konstigt och inte veta redigt varför de hänt. Ja frågorna är många och svaren få. Hoppas han har några svar och lösningar.

Min svärdotters cancerbehandling avslutades förra veckan och hon opererades. Allt har gått bra så här långt och hon är hemma igen. Trött men vid gott mod. 💗

5 dagar in i november - hände det.

Efter att har haft en jädra huvud och nackvärk i några dagar, ovanligt för mig som sällan har huvudvärk blev jag förlamad i höger ansiktshalva sent i torsdags kväll och fick åka ambulans till sjukhuset med misstänk stroke. 

Efter massa provtagningar och tester konstaterade man att det inte var stroke. Fick nog ingen rätsida på vad det är men enligt läkaren Bell´s pares. Ett sjukdoms tillstånd jag aldrig hört talas om tidigare. Får lita på att de har rätt så de inte är något annat, men visst är jag orolig och snygg har jag aldrig varit men nu ser jag endå sämre ut, de kan jag nog stå ut med men de är jobbigt med ett öga som inte stänger sig, en sne mun som de är svårt att äta med och värken som kommer och går - men de kunde varit bra mycket värre - så jag är glad! Nu äter jag kortison och hoppas jag inte påverkas negativt av dem.

Eftersom det är söndag tänkte jag bidra med en liten söt skylt.                                                            En liten by som fått samma namn som vår huvudstad 😁

Var rädd om er

Senapsgul & semester

 Ja nu har Cadillacen  åkt på lack. 

När allt förarbete var gjort och syragrunden kom på så åkte han till lackering alldeles senapsgul, inte speciellt snyggt men han får stå ut med färgen tills han får sin rätta färg. Då blir han nog fin som tusan. De ser vi fram emot.

😃 Hallå våren, kom snart 😄

Torsdag och fredag i veckan som gick hade jag semester.

På torsdagen hade jag två av mina barnbarn här, mina 9 åringar. De hade ju höstlov så då passade jag på att låna dem en dag. De är inte syskon, men födda samma år.

Vi bakade bullar, gick skogspromenad, spelade spel och hade allmänt mysigt. De gjorde redigt fina bullar tycker jag. Dom gjorde 20 var och tog med sig hem till sina familjer. 

På fredagen hade jag operation "göra om" på övervåningen och pysslade lite, man får passa på när man har en dag ledigt. I går var jag i Småland hos Syster yster och gjorde i ordning mina fötter, 

(hon är fotvårdsspecialist) nu går jag på moln igen - man måste sköta om sina tassar fram för allt när man har diabetes. Som tack bjöd jag henne på en god middag på restaurang. 

Någon Halloween firade vi inte. Men jag tog en selfie, den blev ovanligt bra, söt som få.

På kvällen tände vi massor av ljus för min pappa, min svärmor och svärfar, våra djur som lämnat oss och alla andra som gått ett stycke i förväg.