Hon ville inte vänta. Förra lördagen var planen att vi skulle
åka till mamma, Hon slutade äta i veckan och låg bara i sängen. vi hade äntligen fått tillstånd att besöka
henne. Hemmet där hon bor har varit igenbommat som många andra sedan i mars.
Men nu äntligen.
Strax efter midnatt, natten mellan fredag och lördag ringde min bror.
Mamma andas konstigt, vi är på väg dit. Väckte upp mannen och så gav vi oss också iväg. 7-8 minuter senare ringer han igen. Hon är död, vi hann inte dit, de var bara några minuter ifrån henne när hon somnade in. Vi har långt att köra, 13 mil och fick ta farväl av mamma när hon redan lämnat. De var skönt hon fick somna in lugnt och snabbt, men så ledsamt att jag inte fick träffa henne en sista gång.
Det är
tungt.
Efter många år med Alzheimers sjukdom somnade mamma stilla in 87 år gammal. En vän som arbetar där hon bor, satt hos henne när döden inträdde, så trots att inte vi barn hann dit, var hon inte ensam.
Min ansiktsförlamning sitter i. Munnen har rätat upp sig lite, lite. Små förbättringar är stora förbättringar. Jag har varit hos två olika specialister, fått mer klarhet, mer hopp, mer droppar och salvor till mitt öga. Mitt öga är viktigt att sköta, synen vill jag inte förlora. Har fått remiss till ögonläkare nu. Efter undersökningar och tester vet jag nu att flera nerver är ur funktion, klämda eller inflammerade. Borrelia test är utförd. Inga svar ännu.
De sägs att ansiktsförlamning kan bero på skallskada, svår öroninflammation,
öronspottkörtelssjukdom eller borreliainfektion men 90% får det av okänd anledning
och man benämner då tillståndet med Bell´s pares. 70% blir helt återställda. Jag är så glad, så glad att det inte var en stroke som man först misstänkte.
Önskar alla en fin 1:a advent
Beklagar sorgen ... så svårt att förlora sin mor, men skönt att veta att hon somnade in med en vän vid sin sida.
SvaraRaderaSkönt att det sakta men säkert går åt rätt håll med din ansiktsförlamning.
Många tankar till dig!
Kram
Beklagar sorgen med mamma. Men skönt att hon fått komma till ro och inte var ensam .
SvaraRaderaLåter bra med prognosen för dig och jag håller tummarna för att det fortsatt blir positiva nyheter angående det.
Kramar om och önskar en fin helg i stilla ro.
Så tråkigt att ni inte hann fram till din mamma. Men bra att din vän satt hos henne så hon inte var ensam. Skönt att hon sov och att det gick fort. Ni försökte hinna iaf.
SvaraRaderaDin ansiktsförlamning är tråkig. Men skönt det inte var en stroke. Borrelia är lurigt så visst kan det vara det. Jag känner två som haft ansiktsförlamning, båda blev helt återställda.
Var rädd om dig!
Beklagar sorgen efter din mor. Så skönt ändå att hon hade någon hos sig den sista stunden på jorden.
SvaraRaderaDen svåraste stunden är kanske inte heller just när de går ifrån oss, utan snarare att se dem förändras i en sjukdom. Det tär på en! Nu vilar hon i frid! 🧡
Det är skönt att du själv har kontakt med flera inom sjukvården gällande dig själv. Och du kommer att bli återtälld, även om det kommer att ta tid. Håller alla tummar! Kram!
Beklagar sorgen efter din mamma. Det viktigaste är dock att hon somnade in lugnt och fint. Å 87 är en bra ålder att lämna jordelivet. Men det är klart att det känns fel att du inte hann dit i tid. Men du gjorde ju sitt bästa, kom ihåg det.
SvaraRaderaFörstår att du är glad att det inte var en stroke du drabbades av, men det är ju inte så roligt att gå omkring med en ansiktsförlamning heller. Det viktigaste är att du troligen blir helt återställd. Men vägen dit kan vara lång och snårig och det är det som är jobbigast.
Många varma styrkekramar:-)
Beklagar sorgen efter din mamma. Även om ni inte hann dit så känns det skönt att vet att hon somnade in lugnt och stilla och att hon inte var ensam.
SvaraRaderaMin svärmor är 90 år och har Alzheimer sedan år tillbaka och det är som det är.
Små framsteg ska inte underskattas och jag hoppas att det fortsätter att gå på rätt håll även om det kan ta sin lilla tid.
Kram och var rädd om dig <3
Tänk att det så ofta ska behöva vara så att när man drabbas så blir det på flera vis, samtidigt. Som om det inte räckte med en tråkighet. Lilla mamma hon fattade nog beslutet att det räckte men jag förstår att du hade velat ta adjö....Och ansiktsförlamningen, jag kan ärligt säga att jag inte kände till någonting om denna märkliga åkomma som tydligen även gäckar läkarvetenskapen. Men du får hjälp från olika håll och du är envis och kämpar på så nog ska det bli bra, även om det kan ta tid! Tummar hålls heeeela tiden! Sköt om dig och varandra! Kram
SvaraRaderaSå synd att ni inte hann fram, men det påverkade inte din mamma, bara dig och hon var inte ensam.
SvaraRaderaHoppas att förbättringen av din ansiktsförlamning fortgår, även om jag förstår att di vill att det ska gå fortare.
Vilken konstig sjukdom.
Kram och fortsätt att krya på dig!
Beklagar så din mammas död och så sorgligt att ni inte hann fram Men fint att din mamma hade sällskap när hon somnade in. Min pappa hade Alzheimer från 2002 och den blev bara värre och i december 2005 avled han. Jag hade innerligt önskat att detta hade skett betydligt tidigare. Men då var det ingen pandemi som pågick utan jag satt hos honom. Väldigt svårt det också. Men befriande.
SvaraRaderaFint att läsa att du är lite bättre men jag förstår det är svårt på många olika sätt.Bra när du får ett svar om Borelia så du vet lite mer. Men knepigt är det och besvärligt är det också.
Många tankar till dig.
Varm kram
Beklagar sorgen. Sorgligt att inte hinna fram..
SvaraRaderaEn kollega till mig fick ansiktsförlamning av Borrelia, hon blev helt återställd. Hoppas du också blir det, oavsett orsak. Kramiz
Beklagar sorgen det är tungt när ens föräldrar "går bort" oavsett ålder skönt hon slapp vara ensam nu har hon kommit till ro ❤
SvaraRaderaHoppas du blir bra fortast ❤
Kram bians.bloggo.nu
Hoppas det går framåt för dig. Krya! Kramiz
SvaraRadera