Jag har alltid varit olik min mamma i sätt o
sinne. Men med åren har jag märkt att jag på något vis följer i hennes fotspår
på en del områden. Exempelvis ingen av oss har varit TV människa, men mamma började kolla
runt 40-45 och jag började väl runt 50. Jag har fördelen att man nu för tiden kan
titta när man har lust och tid. De är en stor fördel.
Jag förstod aldrig hur hon slaviskt kunde följa
Glamour, kändes som hon var besatt av den serien. Vem tror ni
glor på det nu? En redig skitserie men tusan så
svårt att låta bli att se. haha som de kan bli. Undrar om den serien någonsin slutar, den har gått i snart 30 år, jag har kollat sedan i höstas, då råkade jag hamna i en repris och blev fast 😊
ja, är jag hemma och ledig vid 18, så tittar jag. Erkänner!
Hon skulle bara veta mamma, som jag alltid pikade
henne för hon såg på skiten.
Nej min mamma är inte död hon är 86 år, en glad, uppåt och skojfrisk kvinna som blir jätteglad när jag hälsar på. Min mamma har Alzheimers. En
hemsk o vidrig sjukdom. Hon minns inte mig, vet inte vem jag är, hon blir jätteglad när jag kommer, kallar min för den lilla flickan. Jag funderar på om de även ser oss annorlunda än vi är, menar jag är ju långt i från någon liten flicka, men flera där hon bor, frågar ofta vem den lilla flickan är. Lite läskigt. Mamma minns sin barndom, så kanske är de så att allt går tillbaka i tiden i deras minne o jag blir liten igen. Saknar mamma otroligt, för ja hon finns ju där men som sagt hon minns oss inte. Skönt ändå att hon är så glad och pigg. 💗
