Pages

01 november 2021

Vissa dagar är hemska - som den 11 juli 2021

Vår Lillan  var ju sjuk i våras men blev helt återställd. Men så i somras fick hon blödningar och man konstaterade livmodersinflammation, efter som hon var 13 år så var det aldrig tal om operation utan man satte in medicin men hopp om tillfrisknad. Men tyvärr så blev hon så dålig efter några dagar att vi tog henne till djursjukhuset där hon fick somna in. Så otroligt ledsamt och tungt att förlora henne. 

Nu har vi gått igenom dessa tunga förluster 3 gånger, först hennes pappa, sedan hennes mamma och nu hon själv. så nu får det räcka. Nu blir det inte fler hundar hos oss. Vi får njuta av de hundar som finns i familjen dvs de vuxna barnens hundar.  

Våra älsklingar är nu alla 

förenade i hund himmelen.








19 maj 2021

Vi kan skylla på & tacka Covid 19 för allt.

den har ju förstört mycket, ändrat våra levnadsvanor och fått oss att stanna upp och tänka till. Gett oss nya rutiner, tagit ifrån oss normalt umgänge. Jag är en ganska osocial människa så jag har nog klarat isoleringen ganska bra, även om också jag saknar de där med att umgås ibland.  Jag har en man som kommer hem varje kväll. Det är ju bra och skönt.  

Efter som jag har hund och gillar att promenera så har jag gjort de i stort varje dag. Men har de varit dåligt väder, då har vi stannat inne, gått senare, väntat på uppehåll.  Vi har gått max 30 minuter per gång i ganska långsam lunk. 

Men när partiman slog till ändras vi våra rutiner. 

Jag blev permitterad 60% och de övriga 40 skulle jag jobba hemma. På sätt och vis fick man en ny arbetsplats i sitt egna hem. Då började grannen och jag prata om att ta gemensamma promenader på morgonen innan vi började jobba och på lunchen. De blev snabba promenader varje dag, sju dagar i veckan, fem dagar går vi en mil och två dagar 5 km. Vi bryr oss aldrig om vad det är för väder, vi ställer aldrig in. Hittills har vi inte stoppats av sjukdom heller. 

Nu jobbar jag fullt igen, oftast hemifrån men då och då på kontoret, när det är alldeles nödvändigt. 

Nu har promenaderna blivit ett gift, ett naturlig  inslag på dagen med frisk luft och "prata av sig lite". Något jag inte vill vara utan. Vi har som övriga landet fått mycket snö och kyla nu, som kallast hittills -16 det är otroligt vackert ut. Kallt och friskt. Mycket bättre med lite - grader en någon plus då blir de bara rått och kallt. Ett år har gått sedan vi började traska på, ett år i Covid19 tid. 







Två månader har gått

sedan jag var här sist. På två månade kan mycket hända men i Corona tider är de inte redigt så.

Jag jobbar fortfarande mestadels hemma. Då och då händer det att jag måste in till jobbet men de är inte ofta. 

Jag har varit på återbesök om min ansiktsförlamning, sist jag var där så hade det gått tillbaka 40% men nu vid sista besöket hela 80% och de är skönt. Förhoppningsvis blir jag helt återställd till nästa besök som blir om ca 3 månader. 



Vår lilla fina vovve Lillan har firat sin 13:onde födelsedag

En ädel ålder för en stor hund som hon. 


Men tyvärr blev hon sjuk bara några dagar efter sin födelsedag. En söndagsmorgon kom hon inte och väckte oss som vanligt, hon låg i sin säng och skällde. När jag kom in slängde hon med huvudet fram och tillbaka och kunde inte resa sig upp. Redigt läskigt. Jag fick tag i en veterinär som kollade henne via mobilen och sa hon med största sannolikhet fått old dog vestibular syndrome eller en tumör. Vi fick tid hos veterinären på torsdagen samma vecka. De togs prover och gjordes sedvanlig undersökning men allt annat såg bra ut, men hon var väldigt dålig. Vi bestämde oss för att åka hem och avvakta helgen och förberedde oss mentalt för att låta henne somna in. Hon led, vi led. På söndagen en vecka efter hon insjuknat ville hon med ut på promenad igen o från den dagen var hon som vanligt. Pigg och allert och vi var lyckliga och glada över att hon blev frisk igen och vi fick ytterligare tid med vår tjej. 





24 januari 2021

Mat av snö eller nej

I veckan körde jag svärdottern till hennes strålbehandling. Hon har varit så tapper under den här jobbiga tiden sedan hon fick besked om cancer och behandlingen började. Snart är det precis ett år sedan och denna veckan åker vi till hennes sista strålbehandling. I helgen var vi hos dem och spelade kort, så bjöd hon på en underbart god  turkiskt rätt - så lite vildsvinskorv följt av en söt lite efterrätt. Hon är verkligen en fena vid spisen. 

Nu börjar de bli lite ljusare på morgonen, men vid vår vardagliga morgonpromenad klockan 06.00 är det fortfarande mörk, men i helg när vi går lite senare som  i lördags vid 8, då fick vi se solen gå upp. Solen ja, den har vi inte sett så mycket av i höst och vinter. Men ibland så.

 


Vi brukar inte ha så mycket snö heller, men lite har vi fått de låg inte så länge, regnet spolade bort de efter några dagar. 



22 januari 2021

Ansiktsförlamningen o lite till

 Nu är de ungefär 2 månader sedan jag fick min ansiktsförlamning. (201106)

Den har gått tillbaka en del. Ögat har blivit lite bättre, jag kan blinka och stänga ögat, men inte tillräckligt mycket ännu. Måste fortfarande droppa ögat många gånger varje dag, men använder inte längre något skydd för. Och kan inte köra i mörker. Munnen har rätat upp sig bra men när jag pratar och äter är den sne och olydig. Och när jag spänner ansiktet så hänger inte höger sida med alls :( …men de går framåt. 

Den vackraste bilden på mig nu.


De var både tungt och roligt att göra tackkorten efter mammas begravning.

Idag kan man ju utforma dem själv precis som man vill ha dem. 

Jag gjorde med en bildkavalkad av mamma i olika åldrar, ett fint minne till 

alla som hedrade henne. 

Under julen fick hon vara med oss, hon stod i en fin ram på öppna spisen och hade full koll på oss alla💕

Julen är utkastad, men våra ute belysningar finns kvar men i helgen ska den släckas ner . Jag såg en vacker och kul belysning i ett träd – kanske man skulle dekorera ett träd så där nästa år. 

Min lilla tjej pratar inte så mycket men hennes blickar berättar en hel del.

Som denna – nej jag vill inte ha någon låssas hund som klänger på mig

Min lilla fisan som blir 13 år i år – pigg som en 3 åring. 




16 januari 2021

De gick ju inte

jag hänger kvar……


Nej de var inte så lätt att skiljas från dig ”min blogg” som jag trott.

Jag har nog lite behov av att skvallra lite till dig, ge dig möjlighet att spara en del av mina minnen, ta till dig mina ord.

Tänk just idag 20210116 är det 43 år sedan jag födde min första son. Ändå är jag själv fortfarande så ung 😊. Ja så känns de ju, fast spegeln skvallrar kanske om något helt annat. Men de e ju bara 19 år mellan oss, så ja de e ju inte så många år ändå.  

På 43 år händer mycket. Du fick ju ganska snart fyra bröder. Fem killar som jag är så otroligt stolt över.

Vad mycket ni gett mig – så mycket glädje. 

Grattis Gubben💖 




03 januari 2021

Tack och adjö




15 år sedan starten 11 år  (20100105) flyttade jag över hit till blogger.

Det är min resa i bloggvärlden.

Nu känner jag att jag gjort mitt här. Vännerna har sinat, orden tagit slut och världen utanför tar all tid. Nu lägger jag ner eller tar en lång, lång paus. Man vet aldrig om lusten och kommer tillbaka igen. Man ska alltid hålla en dörr lite på glänt. 

Så till Er som fortfarande finns kvar och besöker mig ibland. Tack för alla kommentarer, glada tillrop, stöd och tröst när det behövts. 

Lev väl & var rädda om Er

vem vet, vi kanske hörs igen.