Tiden går och vi med den

 

Det händer inte mycket i livet just nu. Jag jobbar, äter, sover promenerar och humöret går upp och ner. Jag är glad mer än att jag dippar, men jag är inte mer än människa så ibland tillåter jag mig att vara ledsen.  Ledsen för den pågående pandemin och för min ansiktsförlamning, men lika glad att jag peppar peppar inte är sjuk eller att den 6 november inte var min sista dag.

De finns ljus o glädje i det mesta bara man anstränger sig och ser det.

Jag är faktiskt livrädd att jag ska bli sjuk så jag missar mammas begravning också, med också menar jag att jag inte hann till henne innan hon dog – de känns hårt att ingen av oss barn fanns hos henne när hon tog sista andetaget.

I helgen som gick var vi uppe i Småland och plockade iordning hennes saker. Tog med mig en av hennes tomtar hem på så vis kan de kännas lite som om hon fanns med oss här under den stundande julen.   

Vintern är det inte mycket med i år. Men vi fick en gnutta snö ”en dag” sedan var de borta 😊 Anders var ju slaskig så kanske braskar julen då, man kan ju hoppas.  

 

Årets tomtemössa till vovven (brukar ta ett julkort på henne med mössa på) I år blir den lite annorlunda

Hon blev så sur när hon såg luvan så hon gick o la sig 😊Är det något hon inte gillar så är det att få på sig saker och bli fotograferad.