Idag är en sån där speciell dag. 
Idag är det min yngsta sons födelsedag. 

Idag är de alltså 24 år sedan jag låg på förlossningen sista gången i livet. För de kan jag garantera, de lär inte hända igen. (men de vore mysigt..fniss)


Jo så här var de!! Jag fick inte redigt nog av barn o barnbarn i helgen. ((svårmättad))
Min väninna Rosalie, hon kommer uppifrån landet och har aldrig sett Blekinge,
så jag stoppade in henne i bilen på måndagsmorgonen så for vi mil efter mil ner mot stora staden.


Först blev de en sväng till mitt jobb, de är inte var dag jag är där inte. Jag sköter mitt jobb hemmifrån sedan några år. Tack o lov för datorer och internet!! Pendla 30 mil om dagen är tufft, oh de tröttnade jag ganska fort på!! På jobbet  fick vi kaffe, rågskorpor och naturligtvis en trevlig pratstund med arbetskamraterna.

Sen for vi vidare mot stan. Där mötte vi två av mina svärdöttrar som för tillfället inte jobbar. Den ena ska föda barn "snart" den andra har nydligen fått barn. Så minsta barnbarnet var naturligtvis med.

Vi tillbringade hela dagen tillsamman. Vandrade genom affär efter affär, åt gott, fikade och hade det så där allmänt mysigt som man bara kan ha det!! Jag hittade söta ljusbollar som jag köpte till min man. Tror Ni han blev glad? hihi...till mig? ja de var vad han sa, klart jag köpte dom till han. Fattas bara!!

De blev fina på murstocken.

Rosalie träffade en "kille" som var lite fjäskig...humm...visst han var väl charmig, stark och lite annorlunda, och faktiskt väldigt intrasslad i något slags spindelnät  - men hon har ju en karl hemma så den här fick hon allt lämna kvar i stan.

Efter en härlig dag i stan kom så kvällen och det var dax att fara hemmåt igen. Men innan dess körde vi ut till stora barnbarnet och hälsade på henne. Måste ju får krama om henne med när man är på plats. Hon ville som vanligt inte vara med på bild. (trist men sant)

Förutom att jag igår hade lektion med Arne igen

så kom också vintern tillbaka och hälsade på.

VEM SOM NU BETT OM DE?!?

Huuuua....tur de inte la sig utan försvann lika fort som de föll.

K  R A M I Z

Oh vipps så var de maj!!
Valborg är ju nästan alltid kall o ruggig. Men i  år hade vi kanonväder och kanonmysigt med lilla Jolin och hennes mamma o pappa.

Vi grillade och åt ute i solen

Men rund klockan åtta blev Valborgsvädret som vanligt...snorkallt och vi fick flytta in.

När Jolin döptes fick hon en liten guldring med en diamant i av oss, som är så liten att hon kan bära den nu. Hon kommer ju inte kunna ha den när hon blir större så hon fick en kedja till också så hon kan bära den runt halsen sedan. Hon hade den på sig en stund i helgen.  

Fin va?!

1 maj brukar väl folk vara ute och demonstrera på gator och torg. Vi gjorde inte de. Vi stängslade om sommarhagen, eftersom vi lagt ner en ny infiltrationsbädd till avloppet där fick vi lägga om hagen lite. Man får tyvärr aldig någon lön när man jobbar åt sig själv, de är inte heller någon som bryr sig om vilka arbetsförhållande man har. Så de var ju inte mycket att gå ut och demonstrera mot, så vi hoppade helt enkelt över de där med att delta i demonstrationer!!

Jolin kunde inte hjälpa till så mycket men hon följde med och höll koll på oss från mammas mage. Nja utanpå förståss!!

Det är allt lite speciellt att få gosa med de små....här får farmor ett leende!!

Så tog helgen slut och de rara åkte så hem till sitt. Men vet Ni vad??

Nä, de får Ni veta en annan dag.