Jag har haft problem med ett brock på magmunnen hela livet. Nu hade jag haft ont en tid och tyckte det var dax att kolla in magsäcken. Så jag ringde en läkare och fick tid till Gastroskopi. Att såg bra ut men läkaren sa - ska vi beställa tid till en röntgen av buken för att se så symtomen inte kommer någon annanstans ifrån. För att vara på den säkra sidan. Visst- det är alltid en trygghet att få allt kollat. Vad jag däremot inte väntande mig vad det som komma skall. Jag var på röntgen i en annan stad för att de skulle gå fort. Någon dag senare så......................
Jag skulle just gå hem från jobbet, ryggsäcken var på och tiden lagom för att få en skön långpromenad innan älsklingen skulle komma och plocka upp mig.
Då ringde telefon!
De var läkaren jag besökte som skickat mig på röntgen. Nu ringde han och sa "de ser en förändring på din bukspottskörtel, man kan inte utesluta cancer." Ett fruktansvärt besked, tårarna rann på min kind så jag såg knappast vad jag gick. Älsklingen plockade upp mig, jag grät så jag knappt kunde prata och han förstod ingenting, men till slut förstod han var som hänt och tröstade så gott de gick. Så glad och tacksam att han finns vid min sida. 💗 Cancer - detta hemska ord.
Det är svårt att förklara känslorna man får efter ett sånt här besked. Man ser allt möjligt framför sig. Men jag bestämde mig för att inte ta ut varken sorg eller glädje i förskott utan låta utredningen ha sin tid. Det ända jag kunde göra var att försöka hålla både humör och hopp uppe.
Läkaren startade ett standardiserat vårdförlopp SVF och bara någon dag senare blev jag kontaktad av en special läkare på vårt sjukhus som berättade att de haft mitt ärende i sin konferens flera specialister hade tittat på mina röntgen bilder och man var ganska säkra på att det jag hade på buksportköttlen inte var så farligt. Jag skulle utredas vidare. Jag kallades på speciella röntgen av buken, provtagningar följt av läkarbesök någon vecka senare. Att gick väldigt fort och skönt var det. Vid läkarbesöket fick jag besked att de man såg på bukspottköttlen var en ofarlig förändring. MEN man såg annat, tumör i gallblåsan. På vårt sjukhus gör man inte operationer av dessa slag i buken så jag fick en remiss till Universitets sjukhuset i Lund som nu skulle ta över min utredning.
Älsklingen och jag åkte till Lund andra veckan i november för att träffa ett special team. Där och då blev det klart att jag skulle göra en stor operation i buken där man skulle ta bort gallblåsan, en bit av levern, lymfkörtlar i närheten och eventuellt även gallgångarna. Vi fick information om hur operationen skulle gå till och även alla risker, så som man alltid får vid en operation. De sa även att symtomen jag haft inte hade något med detta att göra. Vilken tur vi har som har så fantastiskt bra sjukvård och läkare.
Vi fick datum och tid för operation tredje veckan i december.
Veckorna mellan besöket i Lund och inskrivningen för operationen i december försökte jag och lyckades ganska bra att slå ifrån mig det här och leva normalt, nästan som om de inte fanns. Visst kom tankarna då och då men i de stora hela var jag lugn och tänkte positivt. Jag och älsklingen bestämde att inte använda ordet cancer utan istället "en tumör" även en tumör kan ju vara snäll och de var vårt hopp och tro att den var.
fortsättning............
