ja minns ni skåpet jag delade i två delar?
Underdelen målade jag grå,
bytte knoppar och satte i hallen.
överdelen fick min väninna Rosa.
När hon ville ha den där överdelen så skakade jag på bara på huvudet, vad kunde man göra av den? Jo sa hon, den ska ingå i mitt nya kök när jag får de.
Nu är köket färdig och på plats och det är min gamla överdel också. Hon har verkligen gjort de fint.
Tänk vad lite färg och nya handtag kan göra.
Ja man ska inte slänga gamla möbler!!
Vi hade ett gammalt hörnskåp ute i ladan, de hamnade där när vi kom hit.
Jag gillar inte de där hörnskåpen o de finns ingenstans här som de skulle passa in.
MEN EN DAG SLOG DE MIG
Jag kan ha skåpet i skåpet.
Jo jag har ju ett stort skafferi
Som
jag
är
väldigt
stolt
över :)
och där hade jag en vägg o stort utrymme ledigt, så där hamnade då hörnskåpet.
de blev jag väldigt nöjd med lite extra o bra förvaringsutrymme.
Ja man ska ta vara på sakerna man har!! eller låta någon annan göra det. Inte slänga!!
29 januari 2013
28 januari 2013
Sista veckan
som hästägare. De här känns jätte konstigt, som om en livsepisod liksom går i graven. Ännu ett bittert bevis på att ingen blev som vi tänkt och ville :(
Man ska ju inte se tillbaka, inte orma sig om sånt som hänt - de har jag alltid själv predikat, men nog känns de lite bittert och olustigt när man nu ändå titta tillbaka lite över axeln, minns drömmarna och planerna och ser vad de blev.
Nåväl efter sex år tillsammans med min goa Pärla är vår tid tillsammans snart till enda.
Kanske blir de så att jag aldrig mer kommer upp på en hästrygg, att jag väljer att avstå trots att jag älskar det. Vi får se - just nu ligger varjefall ridning och allt vad hästar heter på hyllan.
Många bittra tårar kommer falla när det är dax för oss att ta farväl.
Ändå är jag ganska övertygad om att jag funnit rätt hem till henne, att hon kommer få det jättebra ❤
Sista veckan kommer hon att tillbringa här hemma på gården i sitt egna stall, på sina egna ängar. Hundarna kan fortsätta sitta fint tillsammans med henne :)
Man ska ju inte se tillbaka, inte orma sig om sånt som hänt - de har jag alltid själv predikat, men nog känns de lite bittert och olustigt när man nu ändå titta tillbaka lite över axeln, minns drömmarna och planerna och ser vad de blev.
Nåväl efter sex år tillsammans med min goa Pärla är vår tid tillsammans snart till enda.
Kanske blir de så att jag aldrig mer kommer upp på en hästrygg, att jag väljer att avstå trots att jag älskar det. Vi får se - just nu ligger varjefall ridning och allt vad hästar heter på hyllan.
Många bittra tårar kommer falla när det är dax för oss att ta farväl.
Ändå är jag ganska övertygad om att jag funnit rätt hem till henne, att hon kommer få det jättebra ❤
Sista veckan kommer hon att tillbringa här hemma på gården i sitt egna stall, på sina egna ängar. Hundarna kan fortsätta sitta fint tillsammans med henne :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




