28 januari 2013

Sista veckan

som hästägare. De här känns jätte konstigt, som om en livsepisod liksom går i graven. Ännu ett bittert bevis på att ingen blev som vi tänkt och ville :( 




















Man ska ju inte se tillbaka, inte orma sig om sånt som hänt  - de har jag alltid själv predikat, men nog känns de lite bittert och olustigt när man nu ändå titta tillbaka lite över axeln, minns drömmarna och planerna och ser vad de blev. 

Nåväl efter sex år tillsammans med min goa Pärla är vår tid tillsammans snart till enda.
Kanske blir de så att jag aldrig mer kommer upp på en hästrygg, att jag väljer att avstå trots att jag älskar det. Vi får se - just nu ligger varjefall ridning och allt vad hästar heter på hyllan. 
Många bittra tårar kommer falla när det är dax för oss att ta farväl.
Ändå är jag ganska övertygad om att jag funnit rätt hem till henne,  att hon kommer få det jättebra  

Sista veckan kommer hon att tillbringa här hemma på gården i sitt egna stall, på sina egna ängar. Hundarna kan fortsätta sitta fint tillsammans med henne :)

















19 kommentarer:

  1. Näe men stackars du, blev din rygg så illa skadad när du ramlade av ???
    Va himla trist när du är så intresserad utav att rida och vara med din underbara Pärla.
    Nu blev ju jag lite lessen me.

    Men underbara minnen har du ju samlat på dig iallafall.

    och på tal om att hitta kommentarsfält hos vissa bloggare, där kör jag också fast...och inte klarade jag det trots att jag läste hur man skulle göra....

    Tekniken räcker inte för Rantamor...

    Men det är ju mycket jag kan också, och du med...så dumma ÄR vi inte.

    Tjingelingkram från Rantamor.

    SvaraRadera
  2. Men så sorgligt för dig,och vilket svårt och jobbigt beslut att ta,jag förstår dig mer än väl.
    Vilken fin bild på vovvarna och Pärla,
    En stor varm tröstekram till dig♥

    SvaraRadera
  3. Nämen. Vilken sorg! Lider med dig över att behöva ta farväl av en familjemedlem. Skönt dock att du funnit ett bra hemåt henne. Kram på dig lite extra nu :)

    SvaraRadera
  4. Vad tråkigt att du ska behöva skiljas från din goa häst. Nej, ibland slår livet tillbaka utan att man vill. Ungefär som här, det har ändrats efter hand och inte alls till det bättre.
    Ha det gott ändå vännen.
    Kram Elzie

    SvaraRadera
  5. Åh,jag förstår sååå väl...Har oxå fått lämna min Älskade Häst p.g.a olycka :( Gråter när jag läser detta/Kraaaaaaaaaaaaam

    SvaraRadera
  6. Sorgligt....sorgligt....

    Kan man få skicka en styrkekram??

    SvaraRadera
  7. Å vad tråkigt för dig, ger en stor kram! Vet hur det känns här har passerat många hästar genom tiden, några sålda andra till de gröna ängarna! Mest minns jag våran Irco Filippin, en härlig gentleman fast han hoppade 150 så kunde jag ta mig en tur på honom, lugn å sansat red vi bara ut! Och vist kommer ni att få följa mitt flygel projekt! Kram Iréne

    SvaraRadera
  8. Hej, jag vet ju inte vad som har hänt - men, vad fin du är som ser till hästens bästa!
    Dvs skaffar ett nytt bra hem till hästen :)
    Strykekram!

    SvaraRadera
  9. Vännen då...nu läser jag mycket mellan raderna...Drömmar...som man inte tyckte var i det blå, ändå gick de inte i lås...förväntningar, som till slut nästan blev outhärdliga att tänka på. Varför blir det så?? Å alla dessa människor som puttlustigt klappar en på axeln och säger att man ska vara glad åt det man har, se positivt på saker...Jo, jag anar och vet hur du känner!! Ibland går det bara inte. Ibland tror man nästan fan står runt hörnet och hånflinar...Men positivt att det nya hemmet till Pärla känns bra, man vill ju sina djurs bästa.
    Du...jag såg ditt förra inlägg. Jag har också några besökare som är lite anonyma...Där har jag gett upp med att lämna kommentarer eller tacka för trevliga små "inputtar" hos mej, antingen är det mej och min blogg det är fel på...eller så vill de ha det så...lite envägskommunikation...
    Ha nu en bra dag vännen, jag vet...det lät lite "enkelt", men jag menar det...att jag önskar dej allt gott trots allt!!
    Kram kram

    SvaraRadera
  10. Oj, jag trodde Pärla skulle få sluta sina dagar.
    Inte dåligt att hitta ett nytt hem trots hennes höga ålder, för visst är hon bra gammal vid det här laget.
    Du kommer säkert att fortsätta att rida, även om du tar en paus nu.

    När vi gjorde oss av med våra hästar för dryga 5 år sen, så var det verkligen något som gick i graven.
    Vi hade ju haft vår uppfödning i mer än 30 år.
    Förresten så startar vårt sista föl idag (Dialog In) Det visas på TV mitt på dan, så det får jag inte missa.
    Kram/Kicki

    SvaraRadera
  11. Loppet visas 12.55 på 4 sport om du vill titta.
    Kicki

    SvaraRadera
  12. Så sorgligt att man blir tårögd :(
    Det är svårt det där med djur man har i sin ägo, ååå vad man fäster sig och ännu mera tragiskt om du är van att kunna rida och sen får sluta med det :(

    Hoppas det blir till det bästa för dig och din fina häst.
    Önskar dig en fin tisdag vännen
    Ann-Louisekram

    SvaraRadera
  13. Men fy så tråkigt och sorgligt.
    När man brinner för något och inte kan, av någon anledning, göra det så är det en stor sorg.
    Kram till dej.

    SvaraRadera
  14. vad ledsamt det är när det blir som man drömt om, förstår att det kommer att kännas sorligt, uj <3
    kramar

    SvaraRadera
  15. Va trist att läsa! Nu vill jag minnas att Pärla inte kunde fortsätta som ridhäst så jag förstår att det måste till en lösning för henne. Men, ska du inte rida alls längre? Det visste jag inget om, sorgligt! Hoppas verkligen att du hittar något likvärdigt men tror det blir svårt.
    Skickar en stor kasse med styrkekramar från pörtet

    SvaraRadera
  16. Men åh... hur kunde jag missa det här sorgliga inlägget här hos dig... Så otroligt ledsamt att skiljas från din kära Pärla... en tröst måste ändå vara att veta att hon får ett bra hem även i framtiden.
    Lider med dig... både för Pärlas skull och för beslutet att du förmodligen inte kommer att rida mer...
    Varm tröstekram till dig finaste, goaste Anki.

    SvaraRadera
  17. Men varför?? Är det för att du inte vågar dig upp på sadeln igen efter olyckan? Men tror du inte att hon mått bra hos dig ändå?
    Nåja beslut är svåra att fatta men känner man att det känns rätt då ska man göra det :-) för er bådas skull ❤
    Sen var det väl iaf inte så långt bort hon ska? Utan du kan hälsa på?

    Stor kram ❤

    SvaraRadera