De gick ju inte

jag hänger kvar……

Nej de var inte så lätt att skiljas från dig ”min blogg” som jag trott.

Jag har nog lite behov av att skvallra lite till dig, ge dig möjlighet att spara en del av mina minnen, ta till dig mina ord.

Tänk just idag 20210116 är det 43 år sedan jag födde min första son. Ändå är jag själv fortfarande så ung 😊. Ja så känns de ju, fast spegeln skvallrar kanske om något helt annat. Men de e ju bara 19 år mellan oss, så ja de e ju inte så många år ändå.  

På 43 år händer mycket. Du fick ju ganska snart fyra bröder. Fem killar som jag är så otroligt stolt över.

Vad mycket ni gett mig – så mycket glädje. 

Grattis Gubben💖 

Tack och adjö

15 år sedan starten 11 år  (20100105) flyttade jag över hit till blogger.

Det är min resa i bloggvärlden.

Nu känner jag att jag gjort mitt här. Vännerna har sinat, orden tagit slut och världen utanför tar all tid. Nu lägger jag ner eller tar en lång, lång paus. Man vet aldrig om lusten och kommer tillbaka igen. Man ska alltid hålla en dörr lite på glänt. 

Så till Er som fortfarande finns kvar och besöker mig ibland. Tack för alla kommentarer, glada tillrop, stöd och tröst när det behövts. 

Lev väl & var rädda om Er

vem vet, vi kanske hörs igen.