Den jobbiga MELLANATIDEN

 

Tiden mellan operation och svaret. Man får inte göra mycket och man har inte inspiration att göra så mycket, så håller ju Corona mig borta från att träffa folk. 

Jag försöker verkligen att leva som vanligt, ja eller nästan då, men då och då tränger tankarna på, fram för allt nu när jag börjar närma mig återbesöket i Lund. Den dagen jag får svaret. Jag går varje fall en lång promenad på 5 km varje dag även om det som idag är friska vindar. 

När man inte gör så mycket i sitt eget liv är det skönt att med hjälp av fantasin och en god serie snöa bort ibland. Jag har börjat följa en serie som heter ”Nashville”

En serie som bjuder på nästan allt. Kärlek, hat, familjedrama, empati, glädje, sorg, död, födsel och musik, allt i en härlig röra och blandning. De finns mycket tid till TV nu och skönt de finns streaming för på de vanliga kanalerna finns inte mycket att se, fram för allt inte på dagtid.  Det är en månad sedan jag opererades och har hunnit in i säsong 6 så de har blivit mycket tid i soffan. Men dygnet har ju många timmar och jag mycket ledig tid. 

Operationen

Bilden är lånad och har inget med min op att göra 

Så kom operationsdagen. Jag åkte till operation redan vid 8 på morgonen och kom tillbaka till avdelningen vid 16 tiden tror jag, var lite omtöcknad då så jag noterade inte tiden så noga. Blev opererad av en kvinnlig läkare som kom och pratade med mig kvällen innan och berätta hur de gick till. Operationen tog ca 3.5 timme sa läkaren som ringde min älskling och berättade att den var utförd och klar och att allt gått bra. Själv kunde jag inte ringa honom fören på kvällen. Vet inte om han någonsin blivit så glad tidigare av att höra min röst 💗

Tänkt var att älsklingen skulle vara med i Lund och bo på hotell för att kunna vara hos mig om dagarna. Men på grund av att Covid satte fart igen blev det besöksförbud så han fick åka hem. Själv blev jag testad innan jag blev inskriven på avdelningen. 

Dagen efter operationen var det dax att ta sig ur sängen och gå en vända i korridoren. Jag mådde efter omständigheterna bra, trött naturligtvis och hade naturligtvis ont. De är ganska normalt efter en stor operation. Mitt ärr är 20 cm långt. Jag fick traska omkring lite varje dag och även sitta upp några timmar. Allt skulle ju komma igång igen. De jobbigaste var att bara kunna ligga på rygg och sova. Jag sover alltid på magen eller sidan och de gick inte nu. Låg på lasarettet i 6 dagar. Sov dåligt, de var provtagningar och kontroller med jämna mellanrum. Jag hade datorn med mig så jag kolla på filmer och serie och försökte sysselsätta mig så gott de gick. 

Så blev jag utskriven och älsklingen kom och hämtade hem mig. Där började återhämtningen och väntan på besked - elak eller inte?? Ja de svaret skulle ta några veckor upp till 4 st. 

Jag kom hem på kvällen fyra dagar innan julafton. Den här julen skulle vi i stort hoppa över, eller rättare sagt bara ta det lugnt. Vi hade gjort klart julklappar och sånt flera veckor innan jul, vi visste ju att julen inte skulle bli som vanligt det här året. Innan jag åkte ner till Lund plockade vi fram lite tomtar, de vill ju gärna komma fram när det är jul.

På julafton gjorde en av sönerna med sambo och sällskap vid maten och pratade bort en stund. Det var vad jag orkade med. På juldagen var vi alla bjudna på Kalkonmiddag hos en annan av grabbarna med familj. Redigt gott.