Min älskade lilla Pärla!!

En dag när jag kom ut på min dagliga tripp i hagen kom hon trebent emot mig, jo då hon hade alla fyra benen kvar men de var bara tre hon kunde gå på. Hon var rejält halt. Så de var bara att stalla in henne och kolla hennes ben. Inget brutet, inget i hovarna, inte varm, lite svullen, men annars kunde jag inte avgöra vad som var fel. Min kompis Tina kom hit för att kolla på henne och sa kort o gott - ring veterinären!!

Så blev de och någon timme senare var hon här.
Antiinflammatorisk medecin o stallvila minst en vecka. Så de där orden man inte vill höra
Tyvärr är prognosen sämre för äldre hästar. "Kanske blir hon aldrig bra igen"

Kan man annat än räcka ut tunga o visa sitt missnöje, när man får höra att man ska stå inne i stallet mitt i sommaren (:-



Men Pärla hon är en tuff gammal dam o ofta gör hon de flesta förvånade. Så var de nu med. Hon piggade på sig snabbt, efter en vecka gjorde jag små rasthagar till hästarna utanför stallet så de fick ut lite om dagararna.

I måndags släppte vi ihop dem igen i sommarhagen

och inga var väl gladare än jag och Pärla, jo Filip för han fick ju också stå inne och hålla damen sällskap. Så nu tre veckor senare går hon som vanlig igen.

Men rida, ja de får vi ju se när hon är redo för igen om hon blir redo, hon är trots allt bra till åren.

Efter Norge blev de Sverige

av ganska naturliga skäl, vi bor ju här!!
När vi körde dit körde vi hållet över Karlstad, tänk va utan att äns leta så fann jag ett par snygga, praktiska o billig skor när jag var på Maxi i Karlstad, hur lyckas man?!

När vi körde hem körde vi över Torsby. Är man ute och far ska man ju se så mycket som möjligt av platserna man passerar. Varför byggde de 110 vägar?? Hur lätt är det när man har en man som vägrar stanna på motorvägar för att jag vill fotografera, att få bilder från alla platser?? Men här fick han bara köra i 50...(:-

När vi kom till Sunne kommun så fanns de något min älskling faktiskt ville jag skulle se "oh fotografera" så han tog mig upp för de brantaste och kurvigaste väg jag åkt på länge (tur de var sommar) upp på Tossebergsklätten, 343 meter upp i luften. Utsikten där uppeifrån var nästan som att se en levande karta!!

Här uppe tog vi en fika och bara njöt av utsikten. När vi kom ner

och körde vidare såg jag en skylt...oh skrek.......sväng vänster o tänk han körde inte fortare än att vi hann svänga och jag fick gå på Värmländsk loppis!!

Min älskling till lika man/gubbe är löjligt förtjust i gamla kokböcker eller snarare av att laga mat som de gjorde förr, på den tiden vi inte äns fanns. Vi hittade prinsessorna kokböcker här i fyra band från 1938 så nu är de våra och prisessorna ja dom har inga kokböcker längre.


















Så for vi vidare mot


















Förbi den där skylten gick de hiskerligt fort...de syns va? Dessa jä### 110 vägar...(:-
Vi passerade något kul som jag aldrig sett förut (förmodligen för att jag aldrigt åkt den vägen tidigare)


















Kul sånt där får vara kvar, för jag antar att de inte används längre, men har jag fel - rätta mig!!

Så kom vi då till Eskilstuna och svärmor som ivrigt väntade på oss för att bjuda på kaffe o tårta minsann!! Hon blir alltid så glad när man tittar in o tittar in gör vi ju inte så ofta med tanke på avståndet emellan oss. Hon brukar däremot vara här någon vecka varje sommar men i år orkade hon inte med resan, tyvärr.

Sent på kvällen fortsatte vi så vår färd hem mot Småland. Oh faktiskt har vi ju fina platser i Småland också även om man inte kommer så högt upp, att vi är stenrika i Småland är ju vida känt men de krävs många småsten för att de ska bli berg o dom är ganska lätträknade, men finns "nog".