16 september 2010

En liten saga.........

Jag brukar börja de flesta dagar med en långtur i skogen. Flera gången sista veckan har jag hört någon prata i skogen. Så jag funderade så klart på vem som pratade och varför bara jag hörde det. Nu tillhör ju jag de där som ser, hör o känner massa lustiga saker, men endå.

Jag tittade lite under sten, ja ifall någon fastnat eller så. Men där vara bara tomtar och de sa inte ett ljud.

















Jag spejade och lyssnade upp i trädtopparna. 

















Där ven bara vinden.

Så plöstligt fick jag se henne!! Självaste trollmor. 

Tror hon följde oss lite på avstånd. En liten bit längre fram så jag så en leende liten man. Ja han satt där på sin sten o log så rart.  

När jag tittade lite åt vänster såg jag att Trollmor följt med, hon stod i kanten ganska nära, som om hon ville säga. Du behöver inte vara rädd för oss!!
Så brakade det till o vipps var dom borta!! Vad hände? Jo en av jyckarna kom vinans i en sjutusans fart, 

Bråttom,  bråttom till vad då?

Jo  V A T T E N!!!!!!!!!!!!!!!!!

Så var sagan slut.............

13 kommentarer:

  1. Haha, vilken söt liten saga! :) Mysiga bilder.
    Ha en fin dag.
    Kramar

    SvaraRadera
  2. Tror väl tusan att du hör röster.. skogen är ju full av dem ;)
    Trevlig med trollsällskap...

    Tack för uppvaktningen.. ska ha så trevligt jag kan ;)
    Ha en trevlig helg du me'..
    Kram

    SvaraRadera
  3. Vet du....här där jag bor finns det en 'trollrunda'....vad sägs om det??
    Kram// på sig Anki (Å inte e du knäpp inte ;P)

    SvaraRadera
  4. Det går ju an med tomtar och troll när det är ljust, men snart blir det ju M-Ö-Ö-Ö-R-K-T om morgnarna på dina promenader... 8-O

    Faktiskt inte så svårt att inbilla sej både det ena och det andra när man är ute och går i markerna, och skogen är ju aldrig riktigt tyst. Det prasslar och knäpper och knakar - och rätt som det är brakar det till också! Men några troll tror jag trots allt inte att man ska behöva träffa på - men det kan ju komma ett enormt vildsvin, en folkilsken älg eller varför inte en björn... 8-X Fast oftast är det ju bara en fågel eller en liten mus! :-D

    SvaraRadera
  5. Det var en gullig berättelse!
    Jag är aldrig rädd när jag går ensam i skogen men om jag går på stan, där känner jag mej otrygg!
    Kram

    SvaraRadera
  6. :-) vatten er alltid gøy for hunder og barn.

    SvaraRadera
  7. Himmel här är det både tomtar o troll..oj ja men så är det väl där borta på kanten..allt kan hända..så trevligt o kul med en saga a la Anki..

    SvaraRadera
  8. =) Du kan du, varför inte satsa på en karriär som sagotant? Fast nej, du ska ju ta det lugnt och trappa ner lite. Hoppas att hunden inte skrämde iväg trollfamiljen för alltid. De kan te sig som monster de där djuren för trollen med tanke på storleken.

    Tack för sagostunden nu ska jag fortsätta ett tag till sedan ska jag bänka mig framför TVn ett tag.

    SvaraRadera
  9. Åhh! Vatten. Jo det kommer jag aldrig glömma. Oscar (min golden kille) plaskade ner i ett dike tidigt en vår. Det var inte mycket vatten. Mer en lerig sörja. Han klev ner och blev väl blöt om tassarna. Inte mer. Så då gjorde han det självklara valet, när man är en galen golden... Han la sig ner. Då blev han nöjd!
    KRAM!

    SvaraRadera
  10. Trevlig liten saga, här hörde jag med ljud (oljud) i natten.. Men visade sig vara Vårt gäng av katter som lekte loss på verandan precis utanför sovrummet..

    SvaraRadera
  11. Det var kul tycker jag. Har Du inte sett de små gråklädda tomtarna c:a 10 cm höga, som bor under stora stenar. Det såg jag en gammal, när jag var tio år.Vättar, tror jag de kallas.Det sägs att vuxna inte kan se dem.Fast det tror jag, med livlig fantasi så kan man se allt möjligt.

    Det fanns en bok som Mamma läste ur.Pojken och lånarna.Inte undra på att vi såg lite vad som helst och hörde.
    Kram Mi

    SvaraRadera
  12. Ha ha, vad påhittig du är:) nu är jag tillbaka igen efter någon veckas tystnad...

    //Camilla

    SvaraRadera
  13. Ha ha, vad påhittig du är:)
    Nu är jag tillbaka igen efter en tids tystnad...
    //Camilla

    SvaraRadera