Herr Nilssons Fru

Tiden går fort...........idag blir Jolin 4 månader!!

Oh vet Ni vad. Jag fick inte träffa henne i helgen. De blev inte så tyvärr.

De var så att vi var hos yngsta grabben och svärdottern (den enda äkta) ja alltså hon är ju den enda som faktiskt är gift med en av mina söner. Meningen var att Jolin o hennes föräldrar skulle komma dit under dagen o hälsa på oss. Vi var nämligen fullt sysselsatta med att jobba med deras hus. Men Jolins pappa blev upptagen på annat håll, så de kunde inte komma. Men, men de går fler tåg o det är ju inte så länge sedan vi pussade på henne.  

Jo vi var och jobbade, eller rättare sagt gubbarna jobbade mest. Jag latade mig en hel del, de e lite småskönt så att se andra jobba, eller hur?? Nej men Johanna och jag hjälpte till med de vi kunde, de gjorde vi. Johanna stod för matlagningen, som blev grillat

naturligt eftersom de inget kök har just nu. Vi hade så fint väder så de var skönast att vara ute.

Vår lilltjej började löpa lagom till vi skulle åka och där bor en liten hanhund, så ja han var lite väl påflugen och efterhängsen tyckte vår lilla dam, så till slut, visade hon var skåpet skulle stå ((tror Ni han fattade?))

Lille Torsten - tänk va, vilket vackert namn!!

Hundarna hade väldigt kul hela dagen o kvällen. De busade med varandra

och de jagade upp kissen i träden. De e ju extra kul!!

När man har kul blir de ju alltid sent, så vi kom inte hem förren en bit efter midnatt. Lagom till att få höra de sista av omröstningsresultatet i melodifestivalen. De var ju kul de gick så bra för Erik!!

Varför skrev jag så svarta rader? Ja själv tyckte jag bara de var ett litet utryck för allt "skit" som hände på rad, men jag förstod sedan att de kanske tolkades hemskare än vad de var. De händer lite dyra olyckor med maskin, men allt sånt går ju att ersätta, även om de kostar skjortan.

Så avslutades de hela med att jag fick en framtand utslagen. Oh de lär väl kosta en skjorta till. Men jag lever o då kan ju en tand mindre vara lite, tycker jag. Den går ju att ersätta den med. I morgon ska vi se vad tandläkaren kan hitta på så att tant Anki kan le igen utan att samtidigt knipa igen mun, för gör jag inte de ser jag ut som en tandlös sjuåring!!

Jag bar mig lite klumpigt åt när jag hoppade av Arne (hästen ni vet) och slog hakan i sadlen, han är så hög den där grabben. Vipps var jag en tand fattigare!!

Jag går i lite väntans tider nu, barnbarn nummer 3 kan anlända vilken dag som helst, tiden är inne. Nu hoppar man högt varje gång telefon ringer!!

Nu är min paus slut, måste fortsätta jobba....hörs!!