16 juni 2012

Kanske är de som han säger

älsklingen min. Vi ska köra bil!!!!
De här med att åka kollektivt funkar liksom inte för oss, de blir så rörigt:)

Ni som följt mig länge minns nog tågresan jag tjatade till mig och fick med honom på.
Den historien kan Ni läsa här! de blev ju en aning tubelens:)

Vi stod ju inför att ta ett sista farväl av hans bror.
När jag sa till honom att jag skulle ta bussen upp och möta honom i Stockholm, för jag tycker det är hemskans tråkigt att köra så där långt själv o dessutom kunde jag ju åka med honom hem,  sa han.
- Nej då, du vet att sånt inte funkar jag kommer hem och hämtar dig på torsdag kväll.
- lägg av, du kan inte ligga o köra så långt fram o tillbaka, jag tar bussen, punkt o slut!!!    
   (hörde Ni hur fru Nilsson röt i lite där)

De blev ju som jag sa/ville/bestämde:)
Så jag bokade biljett, vilket man måste på de bussarna.

Men han fick rätt - de blev en aning rörigt:)

Jag hade ju inte precis hållplatsen utanför kunuten så Rosalie körde in mig till Köpingen.
Vi stod o väntade o pratade o väntade och så skickade jag hem henne, för nu var de så dax för bussen att komma. Hon körde och jag stod där på E22:an och såg bilar, långtradare, husbilar, motorcyklar vina förbi åt båda håll - men ingen buss!!















Lånad bild från nätet





När de gått 45 minuter över tiden ringde jag upp bussbolaget o hörde om bussen möjligen var försenad och de var den. Så de var ju bara att fortsätta vänta. Efter ytterligare en kvart så jag den äntligen borta i horisonten, så jag plockade upp mina väskor och gjorde mig klar att gå ombord  MEN
dröm om min förvåning - han körde rakt förbi mig!!! Jag kunde inte annat än tänka på gubben o gapskratta för mig själv där i vägkanten:) Fick ringa upp dom igen o berätta vad som hänt, så fick jag besked om att ta en taxi till nästa stad där bussen väntade på mig. Uj uj, jag ringde Rosalie igen som fick köra upp mig till den väntande bussen, de gick säkert lika fort som att vänta på en taxi (som de nog inte dreller om här:)

Så kom jag då äntligen ombord




















Sen flöt de på fint och jag fick en lugn o avkopplande bussresa till Södertälje där vi bestämt att mannan skulle plocka upp mig. Men inte var han där:( de hade strulat lite för honom med, men han dök upp efter en liten stund tack o lov:)

Resten av resan var blandat med sorg, tårar, minne men också glädje.

Nu är vi hemma igen.




16 kommentarer:

  1. Tur det ordnade sig till slut, sådana där saker går ju inte i repris...
    Sorgligt när livet tar slut för tidigt, men klart man har goa minnen.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Det blir så struligt när inte tiderna hålls. Mycket väntan och irritation.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Nu skulle jag kunna visa delar av det här inlägget för mannen i huset och han skulle få vatten på sin kvarn...massor med vatten. för många år sen, när vi bodde i Den Stora Staden så tvingade jag honom och bonussonen att åka buss en gång, för jag tyckte de borde lära sej utnyttja det kollektiva åkande någon gång...Det slutade med att jag fick hämta dom på andra sidan staden, de hade åkt åt rakt motsatt håll...det var inte läge att skratta då, men jag gjorde det i smyg...
    Förstår att det var en resa med blandade känslor, det är aldrig lätt att ta farväl, och absolut inte av någon som inte levt färdigt, som hade så mycket kvar att ge. Men ibland tar det slut, och ingen kan förstå varför.
    Ha nu en riktigt skön fortsättning på helgen, och du...åk inte mer buss...!!
    Kram kram på sej!!

    SvaraRadera
  4. hahaha... vilken resa.... det hjälpte inte att jag talade om vart man går på bussen då ;-)

    hoppas ni fick en "bra" vistelse, ja fast det inte var en sorgens dag....

    skönt att vara hemma :-)

    Kram

    SvaraRadera
  5. ojojoj, vilken resa. tur ni är hemma igen, kram

    SvaraRadera
  6. Ojojoj...vilken resa!
    Eller ska jag säga äventyr ;)
    Nä,hörre du du...du ska nog hålla dig hemma,du i framtiden ;)
    Kram!

    SvaraRadera
  7. Nog är det oftast alltid bättre att åka bil.
    Men tur att du kom hem i alla fall, efter alla turer :)
    Kramen vännen♥

    SvaraRadera
  8. vilken strulig resa det blev, tur att du kom fram i tid
    <3 <3 <3
    kramar vännen

    SvaraRadera
  9. Oj vilken otur med den resan, tur att du kom fram tillslut! Jag tycker många gånger det är knöligt att åka buss/tåg el vad det är man måste ju ha bilen till en station ändå! Kram Iréne

    SvaraRadera
  10. Dagen kunde ju ha börjat bättre med tanke på vad du hade för syfte med resan!!!
    Jobbiga saker att gå igenom.....
    Kram♥

    SvaraRadera
  11. Tur att du både kom iväg till slut å hem me. Vilken gullig gubbe du har som erbjöd sig att komma hem å hämta dig.
    Ha de gott/kramen

    SvaraRadera
  12. aj vilket strul..tur att det ordnade sig i allafall..
    ja i all sorg finns det alltid glädje tur nog..
    kram och godnatt

    SvaraRadera
  13. God morgon,denna soliga måndag!
    Kram!

    SvaraRadera
  14. Skönt när en dag för avsked är över... och så bra att det ordnade sig med resan och att du kom både bort och hem.
    Ha det gott vännen!
    Kram

    SvaraRadera
  15. Men jösses, sicket strul. Tur att du hade bussbolagets telefonnummer med dig. Men vad var det för "stolpskott" till chaufför som inte stannade.
    Håll dig till bilen, det gör jag. Kan inte tänka mig att åka buss, men det beror iofs mest på att jag blir åksjuk.
    Kram

    SvaraRadera
  16. JISSES !
    Håll dig till din egen bil i fortsättningen !!

    SvaraRadera