Pages

26 oktober 2024

Våga vägra dö

 


Januari 2024 – hemska besked.

Vid sista kontrollen efter cancern som opererades bort 2021 i gallan, kom ett ödsligt besked. Obotlig cancer i lymfkörtlarna. Nej vi grät inte, vi bröt inte ihop jag och mannen, vi var chockade men någonstans där bestämde vi  – de här ska vi övervinna, jag vägrar dö.

Nu har det gått 10 månader och det har hänt en del längs vägen, bl a 6 veckor på lasarettet under sommaren. Fick även tillbringa 3 dygn på IVA efter att en blodförgiftning brutit ut. Gick med på hemsjukvård och fick åka hem. Så skönt. Man piggnar till snabbt när man bara får komma hem. Vad gör det att de kommer lite personal och hälsar på för att ta prover och sätta näringsdropp. Jo jag tappade 20 kg, 10 innan sjukhuset och 10 när jag låg där. Min näringsstatus var inte den bästa efter det här. Först i slutet av september satte man in cellgifter och jag är nu på period 2 och går in i andra veckan om två dagar.

Jag mår förvånansvärt bra och lever som vanligt, ja förutom att jag då har besök av sjukvården varje dag och blir lite trött då och då.  Vi jag jobbar inte längre utan är 100% sjukskriven. Vi kunde inte göra så mycket i somras men nu i höst har vi varit iväg på Rally med övernattning ett par gånger. Yngsta grabben kör. Nu i veckan for vi 2 dagar till Ullared och köpte julklappar. Livet rullar på,  Vet inte om jag kommer kunna jobba mer men hur som har sagt upp mig på jobbet för att ta ut pension nästa år. 

Ibland tar livet en vändning man aldrig önskat – jag kämpar på, ser positivt på tillvaron, älskar livet och vill absolut inte dö.



 

6 kommentarer:

  1. Ditt citat på slutet är så mitt i prick och det får vi aldrig glömma bort. Varje dag är verkligen en skatt och ingenting som vi kan ta för givet. Ni har verkligen rätt inställning och det är imponerande att kunna vara så starka i en sådan tuff period och efter sådana besked. Vår granne fick cancer i bukspottkörteln och det gick inte att operera. Efter cellgifter så vågade en annan läkare göra ett försök och operationen lyckades. Hela tumören kom bort och han ha ingen cancer i dag. Så visst ska man kämpa och inte ge upp!

    Kram och ha det så bra som det bara går!

    SvaraRadera
  2. Tack för att du kommenterade hos mig Anki, så hittade tillbaka till dig. När du inte bloggade längre så föll du ur min lista och därmed har jag bara sett dig slinka förbi i sociala medier, men inte ofta alls. Jag vet inte ens hur jag ska kunna bemöta ditt öde, hur en människa kan råka ut för så många allvarliga sjukdomar gång efter annan! Jag hoppas och tror att din stora underbara familj håller i dig hårt när det stormar och hjälper dig att hålla ut och att orka se en framtid trots molnen ivägen. Önskar dig allt gott och håller tummarna för att även detta bakslag ska avvärjas. Kanske är det bäst att vi inte vet vad framtiden har i sitt sköte. Du är tuff, positiv och sprudlar av livsglädje, måtte du få behålla allt detta länge än! Varmaste styrkekramar från pörtet som bara flyttat några kilometer. Detta är tredje boendet i Falun och jag hoppas att det är det sista på länge.

    SvaraRadera
  3. Jag blir alldeles mållös.
    Kämpa på älskade du!
    Varma styrkekramar från mig

    SvaraRadera
  4. Ja, vad ska jag säga?! Håller med Paula. Du var ju en "periodare" vad gäller att blogga, så jag tänkte inte mera på det när du inte skrev inlägg längre.
    Men herreguuuuuuuu vad du har gått igenom sedan ditt senaste blogginlägg. Tycker det är fantastiskt att du håller upp humöret och börjar blogga igen. Tro mig, jag vet att bloggen kan vara en livlina.
    Önskar dig allt gott, eller rättare sagt det allra bästa!!!
    Många styrkekramar!

    SvaraRadera
  5. Har saknat dig i bloggvärldern, men samtidigt bara tänkt att du slutat blogga! Att du var så svårt sjuk har alldeles gått förbi mig! Tack för din kommentar härom dagen ... nu har jag uppdaterat min läslista!
    Styrkekramar till dig!

    SvaraRadera
  6. Nu läser även jag här, mitt onda känns ju ganska futtigt. Vet inte vad jag ska säga, men med din optimism kommer man långt!! Jag frågade efter hemsjukvård när jag blev sjuk men de ville inte släppa hem mig. Kan vara så att jag litar till 100% på hemsjukvården här, då min lillasyster är en av syrrorna som åker runt här.

    Styrkekramar till dig!!

    SvaraRadera