Nu
är det lite mer än två veckor sedan jag lämnade mitt kontor och öppnade ett nytt hemma, bara tillfälligt tills läget förändras.
Jag
har tur som kan ta hem jobbet, nu mera pratar jag bara med folk via telefon och
har möte i Teams. Tekniken är inte att förakta.
Jag har en ny granne som
också jobbar hemifrån hon, jag och min jycke
börjar dagen kl 06.00 med en
långpromenad i rask takt genom skogen.
Vid lunch ses vi igen och gör samma
sak. Minst 1,5 timme om dagen är vi ute i friska
luften. De e gott!
De är extra skönt att bo som vi gör i dessa Coronatider.
Min
älskling han jobbar som vanligt.
Jag längtar tillbaka till den vanliga vardagen o är djupt bekymrad för den
situation som uppstått med sjuka, döda, arbetslösa och företag som rasar ihop.
En
hel värld som stängt igen. Läskigt.
Jag följer serien Cobra, lika läskig är den
katastrofen. 
Idag hittade jag ett brev som kom
till oss i december 2014 där brevskrivaren bad oss ringa. Då gjorde jag inte det, för jag la
undan brevet för att ringa när helgen kom, men de blev bortglömt. Men idag
ringde jag och han som skrivit brevet blev jätteglad trots att jag faktiskt
ringde 6 år efter att brevet kom. Det var en av våra valpköpare, vi träffades 2009
sista gången då var han och vovven och hälsade på oss uppe från Boden. Nu fick
jag veta att hans vovve min tjejs syster fick cancer och somnade in i december
2019. Vi satt och blurrade i över en timme i telefon. Vi var så välkomna upp
och hälsa på och de hoppas jag vi kan göra någon gång. Har aldrig varit så högt
upp i landet som Boden. Vore kul att få se den delen av Sverige.
