Pages

08 januari 2015

Hon kan väl inte komma tillbaka


Idag blåser det ute, regnet piskar och det är fortfarande mörkt fast de borde varit ljust nu.

På hennes  10 år dag, dagen då  Gudrun svepte in över oss. Precis som då hör man hur vinden viner där ute, de var så de började, lite snällt och så tog hon i och larm slog oss fullständigt.  Är hon tillbaka?  känns ju lite läskigt med starka vindar just idag. 
Jag glömmer aldrig den natten.

Så liten man var, maktlöst o fullständigt ovetande om vad som hände där ute. Ingen ström, inga telefoner och inga mobiler. Vi hade en radio som gick på batteri, men dom var dåliga så radion höll inte så länge.De mesta man hörde var att man skulle hålla sig hemma att många vägar var spärrade av nedfallande träd.Man var helt avskärmad. Man trodde i sin enfald att mobilerna skulle hålla men de gjorde de inte, täckningen försvann på kvällen.

Min minste grabb bodde fortfarande hemma och hade en kompis hos sig. Vi spelade kort under tända ljus, bäddade upp till kompisen och sa till honom att stanna under natten, han bodde en bit längre in i skogen och vi visste ju inte alls hur det såg ut där ute. Vi kunde inte heller kontakta hans föräldrar. 

Jag la mig en stund och vilade, somnade till lite och när jag vaknade hade han gett sig av på moped hemåt. Jag var så arg på mig själv som somnat och arg på honom som gett sig iväg ut. Orolig. Han kunde ju inte meddela sig med någon om något hänt. Det där gjorde den natten extra jobbig och de var en stor lättnat när han kom tillbaka dagen efter. Hans färd hem hade varit lite skräckinjagande erkände han, soptunnor och annat som kom vinande genom luften och ljudet av träd som bröts av.

Jag har inget som helst minne av att man varnade för Gudrun. Men de kan ju vara mitt minne som sviktar :) när jag hörde om de första gången var hon redan över oss.

Jag jobbade i Växjö på den tiden och resan upp på måndagen var en märklig upplevelse och syn. Det låg mer träd på marken än vad som stod upp i skogen. Man fick köra i sicksack mellan träden som fortfarande låg kvar på vägen. Man såg hus och gårdar man aldrig sett tidigare, de hade ju varit skymda av skog men nu var inte mycket kvar av skogen. Husen låg mörka långa sträckor, många var strömlösa i veckor efteråt.  

Efter några veckor började de växa upp berg av virke på samlingsplatser längs vägarna. 
Jag stannade  på väg till jobbet en morgon och fotograferade en uppsamlingsplats utanför Ingelstad. Den var enorm, men ändå liten i genomförsel med andra platser. 

  Vi var skyddade där vi var den natten, vi  överlevde den. Men tyvärr var de många liv som gick till spillo i stormen. Det är de och deras familjer man tänker mest på idag. För visst föll mycket skog och visst gick mycket saker förlorade men det mesta  kan trots allt ersättas, men ett liv kommer aldrig åter - ett liv kan man aldrig ersätta   

En heder till alla Er som kämpa där ute i stormen för alla vår andras skull



14 kommentarer:

  1. Mmm..Hemskt :(
    Håller med dig all heder till de som kämpar/de ...

    /Kram finaste ♡

    SvaraRadera
  2. Äldsta och Svärsonen var hos oss, de skulle köra hem på kvällen. Men det gick ju inte. Inte hade vi nåt att laga mat på, dåligt med bröd. Minns vi åt knäckebröd och Aladdin. Dagen efter kom vi på att vi kunde ju laga mat i husvagnen, som stod på gården. Men man vågade ju knappt gå ut där!
    Strömavbrottet varade i fyra dagar tror jag det var. Yngsta vägrade åka till skolan, innan hon fått duscha. Det hade de löst med att alla fick duscha där, men det visste ju inte vi.
    När man körde ut dagen efter Gudrun, då blev man ju chockad av hur det såg ut! Idag blåser det men inte alls som då. Angående varning, tvivlar på det, ingen kunde ju ana hur hårt det skulle slå! Då hade man väl handlat hem mer mat???

    SvaraRadera
  3. Där jag bor i Östergötland, märkte man ju inter av det på samma vis. Stormen Per
    kommer jag ihåg, tror det beror på att min son heter Per. Vi har varit skyddade måste jag nog säga, när det gäller sådant. Tack för din kommentar hos mig, trevligy
    tänkamde , kram Hajan

    SvaraRadera
  4. Det var mäktigt och läsa, du var ju mitt
    i stormen. Det blåste inte så kraftigt här i
    Värmland men jag minns att flera markiser blåste
    sönder fast dom var uppfällda.
    Kramar
    AnnaMaria

    SvaraRadera
  5. Småland drabbades värst av Gudrun om jag minns rätt?
    Tack för titten, har du sett att jag bytt blogg? Gå direkt till madelein.se istället. barnenshjaltar.blogg.se ligger på vila nu :-)

    SvaraRadera
  6. Konstigt att Hajan inte har mer minnen från natten med Gudrun... vi bor bara ca 4 mil från varandra och här låg skogen ner mot Skärblacka som ett plockepinn över vägen och vi var strömlösa i mer än två dygn. Bara 10 meter från Överhuset (den ena gäststugan) och vedboden föll två jättegranar. Det var en hemsk natt... glömmer den aldrig. Jag vet ju att Gudrun var många gånger värre nere i dina trakter än här, men nog märkte vi av henne alltid! Oj så hemskt med grabben som gav sig iväg på moppen mitt i natten.Förstår din oro... Tur det gick bra!
    Håller tummarna att vi slipper ett sådant oväder igen!
    Ha det gott!
    Kram

    SvaraRadera
  7. Hemskt med sådana stormar när det ödelägger så mycket skog
    och liv är i fara.
    Ska då hoppas du inte behöver vara med om det flera gånger.

    Jasså är det fem år sen du kom med din nuvarande blogg, då får jag säga grattis till dig.
    Jag kommer efter 31 januari.

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
  8. Hej, vi har ju jkänt varandra ett tag, men ändå inte, inte tio år. Så jag visste inget om lilla dig som satt i skogen när det stormade som värst, kanske lika bra det...
    Tsunamin, orkaner, stormar, vulkanutbrott, naturen har många medel att visa vem som bestämmer. Låt oss hoppas året blir lugnt på den fronten, och jag hoppas förstås på massor av mera snö
    Kram på dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag började blogga sommaren 2005 när jag hämtade hem min lilla Goldentjej, den 10 juli närmare bestämt ;) men du är en av mina allra älsta bloggvänner Paula, många av de vi bloggade med förr har lagt av, men inte vi :)
      Vill minnas de var 2006 vi blev bloggisar :)

      Radera
  9. UJUJU UJ PÅ REN nÄRKINSKA FEM ÅR cAPS LOCK (KRÅNGLAR) nu så ...det var lång blogg tid..Ja hua för stormar...det vill vi inte vara med om...Är rätt förskonade här i ÖÖÖÖrebro...Önskar dig en fin fredag,,,och helg..som redan är här snart..Kram Karina

    SvaraRadera
  10. Usch...vad man är liten som människa när vädergudarna härjar.

    Kram

    SvaraRadera
  11. Tack, ja det är jobbstället :-)

    SvaraRadera
  12. Ja den stormen var inte nådig, så många människor som drabbades! Vi hade precis innan flyttat från den karga o blåsiga bohuskusten in till Uddevalla och jag hade lyckats att övertyga mannen om att det nästan aldrig blåste i Uddevalla...Då kom Gudrun! Kramiz

    SvaraRadera
  13. Ja, fy vilken hemsk storm hon var Gudrun. Vi märkte inget här uppe i Dalarna, men följde ju med utvecklingen. Min syster som bor i Skåne blev av med en hel del skog, trots att det var ganska långt från Småland, där stormen härjade som värst.
    Jag har följt din blogg väldigt länge, nästan ända sen starten tror jag.
    Jag startade min hemsida www.travarens.se 2004, då hade jag sporadiska dagboksanteckningar, senare blev det i bloggform.
    Kram/Kicki

    SvaraRadera