Pages

06 juni 2018

Gemensam nämnare

ja det är faktiskt ganska bra om man som par har något gemensamt intresse. Visst man kan ställa upp för varandra och göra saker för att den andra vill, de funkar ju, ja de har funkat för oss sedan vi fann varandra. Två människor olika som få,som älskar varandra men gillar olika saker.

Så slog de mig. Jag älskar att gå, vara ute i naturen, jag gör gärna saker där jycken kan vara med. Har man hund så har man. Gubben min spelade mycket golf innan vi träffades och väldigt sparsamt sedan vi stötte ihop. Första gången jag beträdde en golfbana var tillsammans med honom den 28 juni 2011. Sedan dess har jag hållit mig därifrån.

När man spelar golf går man ju ganska långt. Man är ute i naturen, hunden kan vara med SÅ varför inte tänkte jag  - jag testar, är de inget för mig så har jag varjefall testat. Sagt o gjort.

Vi letade upp en bra golfklubb, gjorde ett besök, blev medlemmar o anmälde mig till "gröna kort utbildning"
Allt de där gjorde vi redan i vintras och nu - nu är jag igång med min utbildning. Vi är 20 stycken nykomlingar i alla åldrar som är uppdelade i två lag o träningsdag.

Kan erkänna att jag såg ganska lång träning framför mig för hunden, att inte jaga efter bollar som hon älskar. Men hon bryr sig inte alls om dom, tänk vilken tur man kan ha :)

Efter första veckan hade jag fruktansvärt ont i ryggen men satte det inte i samband med golfen, men sedan förstod jag att de var de nya rörelserna som kroppen inte var van vid som gjorde att ryggen reagerade. Med massage och andra övningar av massören så släppte det efter några veckor, så vande sig väl ryggen vid allt de nya.

Jag har hopp och jag har mål.
Hopp om att få grönt kort i sommar och att intresset håller i sig.
Mål att få åka till Florida och spela med Jesper Parnevik.
Om man ska ha mål så ska de väl vara höga :)






7 kommentarer:

  1. Vad trevligt att ta tag i detta med golf. Och frisk luft och motion kommer ju på köpet plus att hunden kan vara med. Och du kommer säkert att lyckas med det gröns kortet. (Trodde det nästan var borta...) Jag tog grönt kort för 14 år sedan och spelade drygt ett år. Men en tidigare ryggskada ville inte att jag spelade golf utan krånglade. Så tyvärr. Men promenader och långa sådan har jag fortsatt med.
    Önskar dig all lycka. Håller tummarna för det gröna kortet och att du kommer gilla detta med golf. (Jag gjorde det ...)

    SvaraRadera
  2. Önskar dig lycka till med golfen och att du lyckas med att ta det åtråvärda gröna kortet! Kul med en ny hobby för dig och motion får du och hunden ju på köpet så länge ni inte sätter er i en golfbil;-)
    Själv håller jag mig till större bollar:-)

    SvaraRadera
  3. Lycka till då. Jag har tur som har en gubbe som inte alls är intresserad av golf. Det verkar sjukt tråkigt, tycker jag ;) Men jag har haft fel förr (faktiskt, en gång) så det har jag kanske igen. Allvarligt talat, det är väl kul om man kan göra något tillsammans, håller tummarna för ditt gröna kort! Kul att se dig på bloggen!

    SvaraRadera
  4. Man ska ha mål, och jag önskar dig verkligen lycka till med golfen.Vilken tur att vovven inte bryr sig om golfbollarna,haha.. Nellie älskar bollar och skulle säkert försöka fånga nån. Gubben min har ju hästar och trav som sitt stora intresse. Men jag är lite rädd för hästar även om det är jättefina djur. Så gå för nära gör jag inte,haha....
    Kram och ha det gott i sommaren♥

    SvaraRadera
  5. Haha, hej min gamle vän, visst har jag sett på sociala medier vad du pysslat med på sistone! När du ger dig in i något ska det göras ordentligt. Inga halvmesyrer här! Däremot tyckte jag inte om det andra du förtäljde om, dina utredningar. Var tvungen att googla för det var helt obekant för mig. Hoppas det löser sig med det på bästa sätt. Tråkigt att ha såna kroppsliga bekymmer. Förorsakar det några symptom att värdet är högt? Styrkekram från pörtet

    SvaraRadera
  6. Skam den som ger sej, så kul. Min måg har lite kvar till grönt kort, hans pappa är duktig. Tur att hunden inte brydde sej, det kanske skulle vara något, dom har en jättefin golfbana här i mönsterås.
    Lycka till och kram härligaste du.

    SvaraRadera
  7. Dina inlägg på bloggen är inte så täta om man säger så, men plötsligt händer det....
    Lycka till med golfandet. Vår äldste son spelar ibland. Hans förra sambo, tillika mor till hans äldsta son (snart 30 år) spelade och kom ur en inbiten golfspelande familj.
    Själv har jag aldrig testat annan än nån minigolf-runda. Det heter väl förresten inte minigolf.
    Kram

    SvaraRadera