Ett grubbelspöke

Idag är de rätt ruggigt ute. Igår var det underbart. Precis som livet, ibland är de ruggigt men allra mest är de underbart  ❤

Ett eget litet grubbelspöke borde jag ha. 
Jag köpte ett till en vän en gång och vad jag hört har han inte haft några bekymmer alls sedan dess.

Så varför köpte jag inget till mig själv???

Egentligen har jag väl inte så många bekymmer, men jag har ett STORT och de räcker, det är ett bekymmer för mycket. De e de här med jobb, att bli av med sitt jobb, sin trygghet. Så en dag går chefen i pension och slår igen. Så står man där arbetslös :( tiden går, en liten utbildning ett halvår, man får mer kött på benen, man har något  att göra, en meningsfull syssla. Ett bra sätt att slippa gå hemma o grubbla istället fylla på kunskapsförrådet. 

Man söker jobb, blir kallas på anställningsintervju och känner "de här blir mitt" de här blir kanon. Så kommer beskedet "tyvärr" . Ett jobb var jag 99% säker på att de var mitt, så bestämde styrelsen att de skulle använda en revisionsbyrå istället :(  Man snubblat på mållinjen. Ett tillsatte man internt. 
Det verkar de göra ofta, man kan redig läsa i annonserna att de är utformade efter en speciell person så varför ? annonserar man ut dom? 

Så är de ålderns. Ja trots lång erfarenhet och goda kunskaper, inga små barn, ja egentligen ingenting att passa eller ta hänsyn till mer än gubben. ÄNDÅ har man åldern emot sig, inte alltid men många gånger. Man är helt enkelt för gammal för just de företaget, kanske finns där redan tillräckligt med folk i min ålder och nu vill man istället ha in de yngre.....

Så alla dessa ansökningar de får som ska gås igenom. Gör dom de, menar tar de verkligen tid och går igenom alla ansökningar oftast flera hundra. Kanske bör man redan där ha tur som i lotteri. 

Man tappar lite av sitt värde när man blir ställt utanför arbetslivet, när väggen man så tryggt lutat sig emot plötsligt faller. Det gäller att peppra sig själv, att aldrig ge upp, att se sitt eget värde och förstå konkurrensen. Ibland trillar man samman, gråter en skvätt, tycker synd om sig själv. Reser sig igen, skakar av sig de trista och tar nya tag.

De e ju så. De finns någon arbetsgivare där ute som behöver en - och en dag.........
Kanske får jag en dag en snilleblixt och kan skapa något eget. Men då behöver jag lite pengar o pengar får man ju inte precis i någon större mängd när man är arbetslös, trots goda försäkringar och långt arbetsliv. Jag försökte faktiskt ta över en affär, redo att göra något nytt, men banken sa NEJ de trodde inte på landsbygden så idag är den affären stängd :( 

Livet har sina prövningar, de gäller att ha god styrka och gott mod att peppra sig själv.

Vara glad att man har en partner som har jobb, de finns familjer där båda blir
 arbetslösa, då blir de väldigt tufft - i min egna dilemma kan jag tycka extra synd om dem. 

Jag är en ganska stark människa och hoppas jag förbli det. Man får förgylla dagarna med annat än arbete tills det löser sig, för visst gör de det.... 

En vacker dag så..........................