Pages

29 oktober 2014

Ett grubbelspöke


Idag är de rätt ruggigt ute. Igår var det underbart. Precis som livet, ibland är de ruggigt men allra mest är de underbart  

Ett eget litet grubbelspöke borde jag ha
Jag köpte ett till en vän en gång och vad jag hört har han inte haft några bekymmer alls sedan dess.

Så varför köpte jag inget till mig själv???
Egentligen har jag väl inte så många bekymmer, men jag har ett STORT och de räcker, det är ett bekymmer för mycket. De e de här med jobb, att bli av med sitt jobb, sin trygghet. Så en dag går chefen i pension och slår igen. Så står man där arbetslös :( tiden går, en liten utbildning ett halvår, man får mer kött på benen, man har något  att göra, en meningsfull syssla. Ett bra sätt att slippa gå hemma o grubbla istället fylla på kunskapsförrådet. 

Man söker jobb, blir kallas på anställningsintervju och känner "de här blir mitt" de här blir kanon. Så kommer beskedet "tyvärr" . Ett jobb var jag 99% säker på att de var mitt, så bestämde styrelsen att de skulle använda en revisionsbyrå istället :(  Man snubblat på mållinjen. Ett tillsatte man internt. 
Det verkar de göra ofta, man kan redig läsa i annonserna att de är utformade efter en speciell person så varför ? annonserar man ut dom? 

Så är de ålderns. Ja trots lång erfarenhet och goda kunskaper, inga små barn, ja egentligen ingenting att passa eller ta hänsyn till mer än gubben. ÄNDÅ har man åldern emot sig, inte alltid men många gånger. Man är helt enkelt för gammal för just de företaget, kanske finns där redan tillräckligt med folk i min ålder och nu vill man istället ha in de yngre.....

Så alla dessa ansökningar de får som ska gås igenom. Gör dom de, menar tar de verkligen tid och går igenom alla ansökningar oftast flera hundra. Kanske bör man redan där ha tur som i lotteri. 

Man tappar lite av sitt värde när man blir ställt utanför arbetslivet, när väggen man så tryggt lutat sig emot plötsligt faller. Det gäller att peppra sig själv, att aldrig ge upp, att se sitt eget värde och förstå konkurrensen. Ibland trillar man samman, gråter en skvätt, tycker synd om sig själv. Reser sig igen, skakar av sig de trista och tar nya tag.

De e ju så. De finns någon arbetsgivare där ute som behöver en - och en dag.........
Kanske får jag en dag en snilleblixt och kan skapa något eget. Men då behöver jag lite pengar o pengar får man ju inte precis i någon större mängd när man är arbetslös, trots goda försäkringar och långt arbetsliv. Jag försökte faktiskt ta över en affär, redo att göra något nytt, men banken sa NEJ de trodde inte på landsbygden så idag är den affären stängd :( 

Livet har sina prövningar, de gäller att ha god styrka och gott mod att peppra sig själv.

Vara glad att man har en partner som har jobb, de finns familjer där båda blir
 arbetslösa, då blir de väldigt tufft - i min egna dilemma kan jag tycka extra synd om dem. 

Jag är en ganska stark människa och hoppas jag förbli det. Man får förgylla dagarna med annat än arbete tills det löser sig, för visst gör de det.... 

En vacker dag så..........................



24 kommentarer:

  1. Vilket bra inlägg! Känner igen mig från den tiden man var mellan två jobb. Hoppas och vet att det kommer ordna sig för dig! ge inte upp och sök utanför din ordinarie arbetskompetens. Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Upps..av någon konstig anledning hade ditt inlägg hamnat i skräpposthögen...tur man kollar där emellanåt.

      Tack!!! En vacker dag så löser det sig ..

      Radera
  2. Det är bra att du skriver av dig här. Ett väldigt tänkvärt inlägg.
    Du vet innan jag fick mitt nuvarande jobb var jag arbetslös i drygt tre år.
    Kände mig aldrig värdelös eller nedstämd. Jag gjorde i stället saker som jag aldrig kunnat göra om jag hade haft ett jobb.
    Å är man två klarar man sig alltid på en lön. Värre är det om man t ex har barn eller stora lån som måste betalas.
    Upp med huvudet tjejen å kram:-)

    SvaraRadera
  3. Håller tummarna att du får ett jobb snart.

    SvaraRadera
  4. Ett grubbelspöke borde jag ha, jag tillhör dom som ältar och tänker för mycket. Inte bra och det blir lätt betungande. Jag har en gammal arbetskamrat som lever efter devisen att det mesta ordnar sig trots allt. Så är det nog, och det gäller väl jobb också. Ibland så öppnar det dörrar åt ett helt annat håll än man tänkt sig....
    Jag hoppas det blir bra för dig i slutänden, men det kommer det att bli,
    Jag ger dig en stor varm kram och en lycka till spark i baken, och glöm aldrig att du är värdefull och betyder mycket för så många oavsett om du får jobbet du söker eller inte.
    ♥♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack vännen, ja ett litet grubbelspöke vore inte fel :) Kram tillbaka ❤ och tack för din omtanke

      Radera
  5. Var arbetslös i många år innan jag fick denna anställning....känner många som ännu sitter inden situationen...vet hur det var...jag glömmer det aldrig...jag uppretar ALDRIG.

    lycka till med allt detta.....det är inte ditt fel att de inte anställer...det är ett systemfel....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt de löste sig för dig och säkert gör de det för mig också tids nog.

      Radera
  6. Vilket bra inlägg av dig. Hoppas du får ditt drömjobb till slut. Kanske när du minst anar.
    Kram

    SvaraRadera
  7. Lilla gumman! Förstår precis hur du känner dig. Jag blev en gång uppsagd då företaget jag jobbade på lade ner pga trassel med Rysslandsaffärer som var deras specialnisch. Jag var inte fyrtio fyllda men ändå för gammal. Jisses vad många jobb jag sökte innan jag fick napp, och då pratar vi alltså början av 90-talet! Tur att du har din stora underbara familj som hjälper dig att känna dig värdefull. Dottern har gått arbetslös länge nu, o som arbetssökande får man inte starta eget eller gå utbildning. Ett tag var sambon hennes också utan jobb och det blir han igen efter årsskiftet så nu är han ute igen och söker...Den tiden kommer ju aldrig igen som det var på 70-talet då en annan kom ut i arbetslivet, bara att välja och vraka...
    Men du är oavsett värdefull för många, och för mig med!
    Själv har jag trassligt värre just nu också, försöker se längre än näsan är lång men det är inte lätt.
    Kram kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack vännen o hoppas att trasslet i ditt liv ger med sig o allt blir ljust och fint o helt underbart❤

      Radera
  8. Jätteklokt inlägg. Gulligt grubbelspöke.
    Fast det jag oroar mig MEST för är att bli sjuk. Att få nån sjukdom med dödlig utgång.
    Men så länge det inte ÄR så, så är jag tacksam för livet.
    Kramen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Uch ja, de finns värre saker än arbetslöshet man inte vill råka ut för. Kram på dig ❤

      Radera
  9. Jag hade en grubbelgubbe! Liknande text på lappen, samma format som ditt spöke, men brun :)
    Min chef fyller 70 nästa år, så jag förstår dina tankar helt... Jag jobbar bara 25%, är inte berättigad till att stämpla pga av det, så det blir högst kännbart den dagen det är slut där. Vem vill ha en äldre dam som bara kan göra vissa saker i 25%?

    SvaraRadera
  10. Får hoppas de löser sig Ezter när den dagen kommer :)
    Kram på Dig

    SvaraRadera
  11. Förstår ditt grubbel... ett grubbelspöke verkar väldigt bra - om det hjälper...
    Jag vet vad du går igenom... gick arbetslös i några år p.g.a att jag blev uppsagd när jag inte kunde återgå till det tunga lagerarbetet efter min axelskada. Minns med fasa åren av arbetslöshet... fruktansvärt jobbigt och vilken lycka när jag så fick mitt sista jobb... och skönt att jag fick avtalspension när vår enhet lades ner... skönt att slippa AF...
    Hoppas det fixar sig... jo det gör det! Säkert!
    Kram vännen!

    SvaraRadera
  12. Så sant så sant, livet har sina prövningar...mer eller mindre jobbiga..skönt med ett grubbelspöke..tror det hjälper faktiskt..Kram Och go helg till dig//Karina

    SvaraRadera
  13. Jag känner igen det...och jag önskar att jag också haft ett grubbelspöke då! För fy tusan vad det tär att vara arbetslös, man är liksom utanför på något vis, det här sociala med arbetskamrater, det är så himla viktigt även om själva jobbet kanske inte alltid är så roligt. Jag hade turen som fick en utbildning och sen ett jobb. Vet att det är snålare nu på arbetsförmedlingen med utbildningar, men eftersom jag hade bara nioårig grundskola så förstod dom väl att dom aldrig skulle bli av med mej annars...Sen det här med ålder, hur tänker de då? Det måste väl vara idealiskt med en medarbetare som inte föder barn, inte har småbarn och som har yrkesvana? Det kommer att lösa sig för dej, det vet jag, du är driftig och kan ta för dej, men jag förstår att det är knäckande också. Jag håller tummarna för dej, det vet du!!
    Och angående bilden på Zambo hos mej...nej jag hade inte skällt på honom, mer bett honom att inte samla på snokar utan pinnar...*skrattar*...
    Kram kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja de e jobbigt att inte jobba när alla andra jobbar:) har några vänner o även en svärdotter som jobbar inom vården o de är ju lediga ibland - tack o lov.
      Jag är glad jag har mina hundar, även om de inte kan prata så kan ju jag prata med dom..hihi. Nä någon utbildning får jag nog inte efter som jag har, men jag har ju fått en hel del av TRR som jag tillhör, dom är guld. Där fick jag ju kursen i höstas, den som gav ytterligare kött på benen. Men jag ger inte upp - en dag så händer de!!
      Upps samlar han på snokar...hua :)
      Kram på dig

      Radera