Hemma

för mig är mitt hem, min borg, de bästa!!

Men när jag säger hemma, åka hem. Ja då menar jag Blekinge.
Jo jag bor här men hemma för mig är och förblir Blekinge, där jag bodde en stor del av mitt liv, där jag födde mina barn och där jag fortfarande har alla mina barn och nu också barnbarn. Där finns de flesta av mina vänner, där finns mitt jobb. Där är hemma!! 

Och den här helgen har vi tillbringat hemma i Blekinge, hos lillkillen och hans fru. Dom fann fukt i sitt hus och renoverar för fullt. Ibland behöver de lite extra händer och hjälp och då brukar vi åka ner och hjälpa dem. Vi har ju så att säga vanan inne...så är de väl så att när barnen behöver hjälp då är man stolt att kunna hjälpa till, i alla lägen. Dessutom är de ju så mysigt att få umgås och vara med dom. Livets guldkant.

Deras hus börjar bli så fint, Hanna svärdottern är specialist på skapa hem i gammal och romatiskt stil, rent prinsesslikt, men de passar ju bra för hon är ju familjens stora prinsessa.
Vi säger så för att när hon var liten sa hon att hon igentligen var en prinsessa men hade kommit lite fel bara. 

Till vår stora glädje så kommer oftast de andra barnen också när vi är "hemma" hos någon av dem. Så var de denna helgen också. Först kom näst äldsta med sambo och fixade mat på grillen och umgicks.

Sen kom lillprinsen med sina föräldrar och vad han växer killen, de e bara en vecka sedan jag träffade honom sist men nog undrar jag vad mamman hans har i bröstmjölken som han växer. 

Så kom lillprinsessan och hennes föräldrar. Hon kan sitta nu och äter vanlig mat gör hon också lite grann. Nog ser de väldigt gott ut...

De växer verkligen i turbofart de små liven.

Ja så de var bara den stora prinsessan och hennes föräldrar som vi inte fick träffa den här gången.

En helg i kärlek och harmoni

- bättre kan de nog inte bli!!