30 augusti 2011

Tänk va.........!! oh välkommen hem till mig

En dag hösten 2007 kom jag hit med min älskling, stod här på gårdsplan kände harmoni o sa - här ska vi bo!!!
Oh tänk -så blev de. Men idag ser inte huset ut så där...men lite kul att minnas första anblicken, att minnas hur de var innan vi började bygga o renovera.



Ett sött litet hus, dock i oändligt dåligt skick, faktiskt rent äckligt inuti!!
Så här såg köket ut...




Jag ryser lite när jag tänker på "när vi började riva ut" uch!! Så där bli de väl om man lämnar ett hus ostädat och låter de stå något år i sitt öde. Gården var ett arv o de som ägde den hade aldrig bott här utan den var uthyrd i många, många år.

Nåväl stommen var varjefall kanonfin - ett stockhus från 1800-talets mitt.

Det var en utmaning - vi tog den!!

Oh efter år av slit, svett, tårar och krydda av djup kärlek är de så gott som klart.




Första delen nybyggd, andra delen renoverat 1800-tal.

22 kommentarer:

  1. Vilken härlig resa :-D

    Kramar <3<3<3

    SvaraRadera
  2. Men oj så fint ni bor! Ni har verkligen gjort en kanonjobb:)
    Kram♥ och god morgon

    SvaraRadera
  3. Men åh så fint det blev! Vilken skillnad!
    Vad roligt att du har bilder från före renoveringen :)

    Sv: Ja, vet du jag tänkte faktiskt på den reklamen i går. Vore toppen om det fanns sånt gräs, hihi.
    Kram och god morgon!

    SvaraRadera
  4. åhhhh vad fint ni bor :-) Vilket lyft huset har fått :-)

    Önskar dej en fin tisdag!
    Kram

    SvaraRadera
  5. Vilket jobbb ni lagt ner på huset. Men det har gett fint resultat! Ni bor jättefint!
    Kram

    SvaraRadera
  6. Så där blir det när hus möter människa och kärlek uppstår :))
    Kanonjobb ni gjort.
    Kram igen.

    SvaraRadera
  7. Hej
    tack för din kommentar, ja de va en härlig tillställning som vem som helst hade trivts på ;) vad roligt att få se er renovering och gud så fint de ser ut ett riktigt drömboende.
    kram pia

    SvaraRadera
  8. Ojojoj vilken skillnad!
    tack för dina snälla ord förresten!

    SvaraRadera
  9. Vilken förvandling!! Å vilken altan...Å visst är det tur att man inte riktigt vet vad man ger sej in på...gud så många överraskningar det blivit under resans gång!!Men som du skriver, "här ska vi bo"...så var det här också. Eller mannen kom väl underfund med det först, men jag ångrar inte heller det beslutet, inte ens när det var +12 i sovrummet...
    Tack för titten!!
    Kram kram

    SvaraRadera
  10. ser så mysigt ut där ni nu ska bo
    och så fin natur...Grattis
    kram

    SvaraRadera
  11. Jag undrar Anki, om du hade vetat mängden jobb och nedlagda timmar som skulle komma, skulle du ändå ha tagit dig an projektet? Var det värt slitet med andra ord? Jo antagligen, ni stortrivs ju och vad kan vara bättre än att bo i ett i stort sett egentillverkat hus! Ni har varit så himla duktiga, och kärleken till varandra har hjälpt er på den knaggliga vägen! Var stolta över vad ni åstadkommit
    Kram

    SvaraRadera
  12. Vilket arbete ni har lagt ner jag är verkligen imponerad.

    Här är en plats även jag skulle älska att bo vid.

    SvaraRadera
  13. har varit en dålig bloggkamrat i somamr..men nu ska jag försöka skärpa mmig.. Har surfat runt här inne hos dig nu en stund , läst och njutit av dina bilder och det du berättar

    SvaraRadera
  14. Slutar nog aldrig att imponeras av ert husbygge - och för varje gång jag ser det på bild, så hittar jag nån ny detalj att "kära" ner mej i! Denna gång den fina balkongen/altanen som verkar löpa längs med flera sidor av huset. Så mysigt!!! :-)

    Tror INTE att jag ska försöka mej på att fotografera familjeporträttet på Sturkö - även om det skulle vara en stor ära att få göra det. Men jag är inte någon porträttfotograf i den bemärkelsen, och gruppfoton har jag bara tagit vid nåt enstaka tillfälle på den tiden dottern spelade i flicklag (fotboll) och jag var en av ledarna. :-D Det är skitsvårt att få 15 pers bra samtidigt på en bild - förmodligen minst lika svårt som att samla ihop dem! <:-)

    Jag var förresten själv på en kusinträff i somras, och steg INTE fram som frivillig till att ta gruppfotot då heller kan jag avslöja - utan det fick maken till ett av mina kusinbarn göra, och även om de hade en ganska fin kamera så har det inte synts röken av något foto trots att de lovade att alla närvarande skulle få en kopia. Törs jag gissa att det beror på att fotot inte blev så lyckat!? ;-) Och anledningen till att jag tror det, är att han trodde att han istället för att be oss packa ihop oss lite grann så alla rymdes på samma foto, kunde ta två foton (ett på dem som stod till höger och ett på dem som stod till vänster...) och sedan klippa ihop dessa båda till en bild i Photoshop! <:-)

    SvaraRadera
  15. Jag hittar inga ord som kan beskriva hur imponerad jag är av ert hus och bygge... Har ju även sett ert hus från insidan för inte allt så länge sen och kunde inte i min vildaste fantasi anat att det var så köket såg ut från början...
    Häftigt!!
    Kramiz

    SvaraRadera
  16. det går ju inte att se att det är samma ställe ens, ett riktigt ansiktlyft har det blivit
    kramar

    SvaraRadera
  17. Från koja till slott! Precis som det ska vara hos fru N.

    Kram//

    SvaraRadera
  18. svar *ler stort* Tack för din röst hahaha bild nr är bäst för där är hon inte så tillgjord.. de sista bilderna är ju den typen av tonårsbilder med lite plutande mun som de så gärna gör.. Jag tycker hon är som finast när hon skrattar & ser naturlig ut, men jag fick inte välja :-D

    Önskar dej en finfin dag!
    Kram

    SvaraRadera
  19. Vad fint det blivit, man förstår att ni lagt ned ett otroligt jobb på det. Satt er egen prägel. Mysigt...

    SvaraRadera
  20. Oj,vilken skillnad!
    Å,vad snyggt det blev!
    DÄR skulle jag kunna sitta och dricka lite kaffe ;)
    Kul att du vill vara med i min lottdragning.
    Kram!

    SvaraRadera
  21. Usch och hu, vilken obehaglig påkörningsolycka du berättade om. :-( TUR att den inte fick värre konsekvenser än så!!!

    Kramar!!! :-)

    SvaraRadera
  22. WOW, har ju blivit en riktig herrgård av det lilla huset ;-) ! Ni är duktiga ni !
    Sköt om dig, kram.

    SvaraRadera