De enda jag orkade göra igår var skogspromenader med hundarna. Faktum är att jag mår bättre när jag rör på mig en när jag ligger på sängen.
Min lilltjej är en väldig kärvänlig och lydig liten tjej. Går helst inte många meter från husse o matte. MEN kommer de något som springer fort, då blir hon helt döv för all inkallning!!!
Som igår när vi var i skogan. Wipp så dök de upp en
så satte de av, jag ropade "för döva öron"
ja där stod jag, mitt i skogen o vrålade, men både hare och hund var borta. Tusen tankar snurrar i huvudet, tänk om hon springer i taggtråd (vilket de finns massor runt hagar) själv fanade jag med både jacka o byxor och slet sönder de också. Tänk om hon ...ja ni vi...tänk om hon inte hittar tillbaka, om hon skadar sig. Jag stod där och ropade och ropade, men allt var tyst. Men efter en kvart fick jag svar, glada skall bortåt. Så jag gick en bit till in och fortsatte ropa. Då kom hon, blöt o trött men glatt viftande på svansen. De kändes gott i mattehjärtat.
Usch vad hon skräms vovven...
SvaraRaderaTror du hon fick tag på haren...?
Ja det är nåpgot som jag oxå är rädd för när man släpper hunden i skogen att de ska försvinna, skada sig de är ju inte alltid helt smidiga eller fastna i taggtråd eller liknande...
Önskar dig en härlig fredag & hoppas du snart mår bättre :-)
*vilka symtom har du*?
Kram
ujujuj, hjärtat måste ha dunkat kraftigt på dig den där kvarten. Men vad härligt att hon kom tillbaka... trött och glad. :) kram
SvaraRaderaJa du - har en vän vars hund inte kom tillbaka vid älgjakten. Han lämnade sin jacka i skogen och när han åkte ut nästa morgon var hunden vid jackan!
SvaraRaderaKänner igen hela förloppet...har själv varit hundägare! Så typiskt att de små rackarna blir helt döva när de ser springande harar....
SvaraRaderaHa nu en bra dag kära favvo!
Kramar i massor från mig.
Känner igen det där med "döva öron" våran lilla Ztella, en dvärg pincher, tror hon kan jaga både älg å rådjur!! Tur att allt slutade bra! Ha en fin helg! Kram Iréne
SvaraRaderaVisst blir man heeeel matt när sådant händer. Min lilla tös, ja hon är ju en liten 3,5kilos kines jagade en hök ute på ängen. Höken seglade tjusigt omkring och spanade efter nått gott och det kändes inte bra att Aztrid hoppade känguruhopp upp i luften efter den...dessutom så stängde hon ju av för ingående samtal med mig..!!!
SvaraRaderaTur att hon kom hem igen..:-)
Kram
Ja, du... de små liven... tänk att de kan bli så okontaktbara.
SvaraRaderaKänner igen det alltför väl och trots att man blir vansinnigt arg, så är rädslan att de ska skada sig ännu större - och visst blir man lika glad varje gång de kommer hem och ser så där lyckliga ut :)
Ha det gott i helgen - hoppas förkylningen ger med sig!
Kram kram
Hahaha, detta känns igen. Man kan nästan tro att dom har lämnat sina öron hemma :) Men när dom kommer tillbaka skäms dom faktiskt!
SvaraRaderaMen visst är dom älskling i alla fall♥
Kramen rara du♥
Hej!
SvaraRaderaOm du vill nominera mig blir jag väldigt glad!
Dax för oss doldisar nu!
Tipsa gärna här på din blogg :)
Trevlig helg!
Ja, men fasen vad nervös man blir under dessa minuter. En hare hoppar ju dessutom sällan rakt fram, utan både hit och dit, så man vet aldrig vilket håll den tar. Jolly är lydig och går att kalla in både för hare och rådjur. Värre är det med lilla Skorpan, hon är alldeles för viltintresserad för sitt eget bästa (och för mitt). Henne måste jag ha stenkoll på hela tiden i skogen. När hon nån gång stuckit har det aldrig varit mer än 5 minuter, men det räcker och blir över.
SvaraRaderaHa en fortsatt skön helg!
Hej, kikar in såhär mitt i helgen, gått ute på tomten o slitit hela långa dagen så nu tänker jag sitta på rumpestumpen resten av kvällen! Vad är det du säger, blodvärdet kan väl inte vara för högt? Jag brukar ha 157 jag...o visst, någon gång har jag hört talas om att i värsta fall får man tappa mig på lite blod, det är inte bra om det blir för tjockt i ådrorna för det blir trögflytande när man har högt blodvärde, men jag förstår inte riktigt vad dom tänker sig att det kan bero på.
SvaraRaderaHoppas ni har toppenväder och kan njuta av helgen, kombon hund och hare är given, Blinka jagade en hare på ån i vintras, det gick hur smidigt som helst, ån var frusen och isen höll för bägge, och Blinka var chanslös! Men visst blir man orolig
Kram på dej
Kikar in som hastigast för att önska dig en fin lördagkväll!!
SvaraRaderaKram♥
Visst blir man orolig när hunden vägrar lyssna och bara sticker. Nu slutade det ju lyckligt...och det gör det ju för det mesta. Ha en bra lördagskväll och så håller vi tummarna för en varm och skön söndag!
SvaraRaderaKram//
kan tänka mig det var rolig för vovven att jaga haren
SvaraRaderamen kan tänka mig att du blev orolig
skönt att allt gick bra
kram och ha en fin fortsatt helg
Oh jisses! Jag blir alldeles ifrån mig när Ditte sticker! Fast oftast springer hon hem....men ibland gör hon som din...kommer efter en stund lufsandes trött o blöt. Men hon har aldrig varit borta i en kvart...har aldrig träffat på nån hare heller så....
SvaraRaderaKramen o krya på dig!
Ragnvi
Kan förstå din panik.
SvaraRaderaMen du..dom har samma stil, hunden och haren ;)
Kram!
Jag hade nästan dött om jag hade råkat ut för det. Min sprang iväg mitt i stan en gång...med all trafik...mitt hjärta stannade då, nästan.
SvaraRaderaHa en fin dag och jag håller med dig röra på sig gör en gott:).
Kramisar
känner igen det där....Molly är jättelydig i vanliga fall men kommer det en hare eller vildkanin....då är hon ...BORTA !
SvaraRadera