Pang o krasch

Vi har varit på kalas.

Livet ter sig i vanliga spår. Man jobbar, kommer hem, är trött, gör de viktigaste och så sover man. Nästa dag är den samma. Jag har jobbat extra länge den sista tiden eftersom jag åkt med älsklingen min som har lite andra arbetstider. Jag kan tack o lov förlägga min arbetstider lite mer fritt.

Vi har varit på 7 och 8 års kalas och fick en något annorlunda men supergod smårätts supé och goda tårtor. Busade till det och smakade en liten bit av dem. Jag ska ju helst inte äta socker. 

Svärdottern som fixade detta är från Turkiet och hon en redig kock och Duracellkanin. Aldrig stilla, alltid på gång. Hon är mamma till barnbarnet som kom i september. Här vaktas han av min bästis.

I fredags var vi hos en annan svärdotter som fyllde 30 år och åt annan supergod mat och avslutade kvällen med trevligt kortspel. En liten last vi har i vår familj – kortspel.

De har skaffat ny hund, söt som få.

I lördags var vi barnvakt  åt en av våra prinsar. Den äldsta av de 3 vi har. I går hade vi äldsta sonen med fru och barn hemma, så de har varit full rulle. Så jag missade skyltsöndag i söndagarna två, men de kommer fler hoppas jag. 

Idag är de måndag igen o jag har varit på återbesök efter 10:an. Allt verkade okey, så långt man kunde se o de e ju gott. Sjuk vill jag inte vara, nej så länge jag får vara frisk är jag glad och lycklig. 

Det var någon som sa jag umgås för mycket med min hund. Ja vi hänger ju nästan dygnet runt hon och jag. Hon är min bästis, arbetskamrat ja så är hon ju min hund. Vi börjar bli smått lika.