Glädje .- Oro - Väntan

efter en underbar helg med lillprinsessan här, kan man konstatera att man inte är lika uthållig som man var när de egna var små:) kan de vara åldern? Men kul har vi haft och de är för goa de små. Hon befinner sig ju också i en av de allra härligaste åldrarna, när de händer mycket och hon gärna vill ta efter allt man gör och säger:)

En sak har hon fått från sin farmor - envisheten!! Då kan ni ju tänka Er när vi hade små menings skiljaktigheter:)

Lite städhjälp tackar man ju inte nej till.

Var är det allra roligast att vara? Naturligtvis, där man inte får vara!!

 

 

Helgen slutade tyvärr inte lika bra som den började. Strax efter att lillprinsessan åkt hem, fick jag samtal från en av svärdöttrarna att en av sönerna låg på lasarettet, skadad och med minnsesförlust efter en fotbollsmatch. Sist jag hörde av henne i natt var han lite piggare men hade fortfarande inget minne från sista tiden.

 

 

Så nu vaknar jag mest bara fram och tillbaka och V Ä N T A R ....orolig som få. Arg för att jag bor så långt bort, men är startklar om de behövs.

Inte äns 1000 mil skulle få mig att tveka på att köra om barnen behöver mig.