04 september 2012

Lite läskigt:)

Idag gjorde min Golden då  så där igen - så där så matte ryser i hela kroppen.

Dörren ut stod öppen och jag var på övervåningen, då kom hon in och skällde och markerade att någon kom, hon hämtar mig och skäller tills jag hänger på ut:)

Jag gick naturligtvis med ut och kollade. Hon fortsatte markera och Lillan hängde på, men jag såg inte en kotte. Då gick de där kalla kårarna längs ryggraden så jag sa till henne.
-matte ser inte spökerna, de e bara du!! Låt dom vara här, de är helt ofarliga:)


Jag har hämtat mig bra efter fallolyckan från hästen. Visst har jag ont i ryggen, men de blir mindre och mindre för var dag. Läkarna sa de kunde ta sin lilla tid, så då får de ta sin lilla tid. Jag har en rygg i många vackra färger
 - de e inte alla som har:)

15 kommentarer:

  1. usch, jag skulle blivit jätterädd, fast nu kommer jag ihåg hur det var när en änglavovve vi hade som också såg spöken, jo, då var jag lite skraj men tänkte att det säkert var han vovvekompis som just dött som kom på besök
    Sv: tack
    kramar

    SvaraRadera
  2. Hmmm....lite läskigt men ändå spännande.

    Kram

    SvaraRadera
  3. Spännande, undrar vem som kom på besök ???
    Och usch att ramla från hästryggen och bli mångkulturell i färger över kroppen.
    Själv ramlade jag på en klippa i måndags...och ja den VAR hård och jag har antagit en sån där färg som fiskarna får när dom leker...en lekdräkt...värst är arslet som tog den största smällen...
    och ryggen...
    men det läker säkert...
    gammal ilsken finnkärring kan utstå bra mycket !!! hahaha..

    Tjingelingen...

    SvaraRadera
  4. Hej där.... Ja hu örstår vad du menar
    I sommar stod Molly och morrade och skällde åt som jag då tyckte ingenting ....men vad vet vi

    Har du ramlat av hästen också
    Det var cl en himla tur att det gick bra

    Var rädd om dig

    SvaraRadera
  5. Mmmm...Det är nog så att matte inte ser & att "de" är ofarliga !
    Skönt att du bättrar på dig efter olyckan/Kram & ha en fin dag!

    SvaraRadera
  6. Skönt att ryggen känns bättre.
    Jag tror att djur ser eller känner av "spöken".
    Tur att jag inte är ett djur ;)
    Kram!

    SvaraRadera
  7. Lite ruggigt! Men jag tror vovsarna ser hjärnspöken i mellan åt.
    Här kan Izor små vofsa, men det är ingenting där!
    Skönt att din rygg piggat på sig :)
    Kramen goa bloggvän♥

    SvaraRadera
  8. Men var har jag varit?! Ridolycka, sjukhus och va!? Skönt att du har kommit undan med "bara" en regnbåge men jag hoppas verkligen att det är allt. Hm, de där spökena. Kanske är de bara där för att se om gården. Kram

    SvaraRadera
  9. Sv: jo, hon bor hemma fortfarande och bor billigt på det viset
    önskar dig en fin dag
    kramar

    SvaraRadera
  10. Fyyy, så läskigt.
    Sv: Trägolvet klarade sig rätt hyftsat.

    SvaraRadera
  11. Haha, vi har visst spöken i bloggen bägge två! Hua för dina spöken dock, jag minns då jag hade rottisen och vi två var ute i skogarna hela dagarna. Plötsligt kunde hon stanna, börja morra, resa ragg och jag, jag blev skiträdd! Såg eller hörde något gjorde jag inte heller, men, hon kände säkert doften av rovdjur eller annat levande. Dock inga spöken, det tror jag rakt inte. Men förstår den kusliga känslan dock. Härligt att du blir bättre och bättre i ryggen
    Kramen

    SvaraRadera
  12. Ja, nog "ser" djuren betydligt mer än vad vi på två ben gör. Och nog kan det vara lite läskigt.
    Skönt att ryggen börjar ta sig. Då kanske fru Nilsson kan hålla sig lite lugn och ge sjutton i hästryggen ett tag!!!
    Ha en fin kväll tjejen.
    Kram Elzie

    SvaraRadera
  13. Här är det kattdamerna som markerar när det kommer gäster...som inte matte ser. Men ibland ser även jag...och nu har mannen i huset börjat se när jag ser...tänk va jag kan krångla till det!! Men du förstår säkert...Jag är nästan hundra på vem det är, eller jag är det, så för mej är det inte så obehagligt, möjligen när han knackar på mitt i natten, det kan jag tycka är lite onödigt, särskilt som han vet att jag alltid har haft svårt för att somna om, lilla pappa...
    Jag hoppas verkligen att du tar dej lugnt i fortsättningen också, det är liksom ryggen hela alltet hänger på, den ska man vara rädd om.
    Ha det så gott vännen!!
    Kram kram

    SvaraRadera
  14. Jag har oxå en liten som rätt sm det är sätter iväg och skäller och inte finns det någon eller något att skälla på. Att det dessutom, enligt gammalt folk här, är så att en liten pojke har drunknat strax utanför vårt hus, i en liten damm, gör ju inte saken bättre. Den dammen la vi förövrigt igen strax efter att vi flyttade hit eftersom Ruffus ramla ner i den och höll på att inte komma upp..:´(

    Kramizar bland spöken och annat löst som springer omkring..:-)

    SvaraRadera
  15. Har man en hund som skäller för minsta lilla och är mörk rädd själv, ja då e de inte roligt. Tycker det är ganska bra när dom talar om att de kommer någon.
    Tur att du mår bättre de kunde ju gått riktigt illa inte bra att drutta av en häst, kanske du inte skall rida på honom nåt mer.
    Ha en skön dag/kramen

    SvaraRadera