Torsdag...vad tog den här veckan vägen?

Det bästa med att ha sitt jobb i datorn ((nja nästan)) är att man kan göra små pauser emellanåt och titta in i sin bloggvänners värld. Nackdelen är, att man inte hinner göra egna inlägg. MEN NU SÅ!!!

Ja så är det, jag jobbar mestadels med undantag för de timmar jag tillbringar i stallet eller ute med hundarna. När kvällen kommer är jag ganska mör och väldigt trött på datorn. Man blir ju det när man är i den hela tiden. Tänkte så här: Nu ska jag jobba undan denna veckan oh så - tar jag ledigt nästa. Det är fördelen med att jobba hemmifrån, man förlägger sin arbetstid precis som man vill. Med undantag av de samtal som kommer o som ska ringas, de händer ju hela tiden.

Jag känner mig lite så här...

Jo de är så här. Att för en tid sedan var jag på lasarettet med min lilla mage. Min lilla mage har varit sjuk sedan jag var ung o fräsch, nja de e säkert medfött men uppdagades inte förren jag var 23. Vi har levt så länge ihop o trots att magen är elak mot mig ibland så gillar jag den o har lärt mig leva med den. ((känns lite tvingat)) jag är alltså INTE sjuk i vanlig bemärkelse. De här är inget som syns eller märks, eller något jag ens nämner ((igentligen) jag håller det i schack så att säga.

Jag brukar inte skriva om sånna där trista saker men, men nu gör jag ett undantag.
Jo nu kommer vi till poängen. Jag blev lite så där extra dålig i lilla magen, oh ja, de var väl dax att kolla över situationen igen. (de gör jag ibland) ingen medicin på ett tag (avskyr tabletter) o är slarvig.

Tack o lov är det bara en enda människa som får lida för det - de e jag!! Nå väl, jag fick nya tabletter & dom har en biverkning, dom gör inte bara magen bra, de förstör mitt humör oxå!! Där blir plötsligt två människor lidande. Jag själv, som inte gillar att vara ittrig & så min man som det är lite svårt att skona, vi lever lite väl tätt intill varandra för att jag ska kunna hålla honom utanför. Tur för mig att han är så godhjärtad och kärleksfull som han är.  Nu är jag inte sånn att jag skriker o gapar o är elak. Nääää, jag går mest undan för mig själv o är tyst som en liten mus. Lever i min egna värld...ungefär!! Nog om detta...

Minns ni jag berättade om att någon bakade i mitt kök. Någon som aldrig gjort det tidigare. En nybörjare..jaha, tänk de där har fortsatt. Jag har hört hur de skramlat i bunkar där nere, hört vispar som vispat och inte att förglömma - jag har känt dofterna..mmmmmmmmmmm
Massor har tillverkats. Kakor, matbröd ja allt möjligt smått o gott.

Igår kom besök, då blev det naturligtvis till att bjuda på lite så fick de lite med sig hem oxå. Bagaren är snäll!! Sen gaggade gubbarn ihop sig här o smidde stora planer för helgen. Ja jösses, ni anar inte vad dom fått för sig att de ska göra!! Oh nej jag tänkte inte berätta heller - inte förren efter helgen...*ler* Kan lova att även om Ni skulle gissa så hade säkerligen ingen av Er rätt.

NEJ!! Det har inte blivit någon ridning ännu. Tid o förhållande har inte fallit på plats. Men jag är så sugen, så snart kan jag inte hålla mig borta från det längre. Lite ledsen att jag inte har kvar Pärlas sele, första året åkte jag pulka efter henne o det är kanonkul.

Köpte mig lite nya tulpaner här om dagen, det fanns bara vita...men okey, de är fina de oxå.

Om man är aldrig så dålig i humöret så piggar blommor alltid upp en!!!
Jag har fått en ny kompis som hänger här hos mig om dagarna. Den säger inte mycket, men den låter mycket. Ibland funderar jag på om den är full, den ligger ofta på rygg och sprattlar. Igentligen vet jag inte vad den gör här nu - mitt i smällkalla vinter, eller hur den ens överlevt. Tror den kommit för att göra mig varse om VÅREN..

Nu kommer nog snart min älskling hem så jag får väl jobba lite till och sedan fixa lite mat till oss innan det är dax för hästgöra igen. Idag när jag gick in från stallet såg de ut så här borta vid vägen. Inte utan att det är vackert med snö & sol.

Ha det gott o på återseende!!