14 januari 2011

Minns Ni den här dagen för 4 år sedan?
 Dagen då Per kom på besök,
14 januari 2007. Han kom med buller och bång, fällde träd



















&
kraftledingar  















hej vilt och gav mig 3 strömlösa dygn. 


















Jag minns honom mycket väl. Minns hur kallt jag hade i huset (där jag bodde då) jag fick duscha o göra mig i ordning på jobbet. Minns hur jag på tredej dygnet bestämde mig för att ta in på hotell i närheten av jobbet o där man fick ha hund med - den dagen kom strömmen åter.

2007 är för övrigt ett år med mycket minne för mig - ett innehållsrikt år med stora förändringar.

Vet Ni vad som gör bloggandet extra bra?(ja för utom alla trevliga vänner man får besök av och besöker)
Jo att man kan gå tillbaka och läsa "vad man gjort, vad som hänt" tänk i år är jag inne på mitt 6:e år som bloggare. I juli firar jag 6 år!!! Många av mina allra första bloggvänner har trillat av på vägen och slutat blogga men några finns med och har som jag ALDRIG gett upp och de är ju extra kul. 

13 kommentarer:

  1. Mmmm, jag minns. Även vi var strömlösa länge. Kaminerna och pizzerian räddade oss:)

    SvaraRadera
  2. Oj..Har du bloggat i sex år?
    Bra jobbat!
    Jag firar två år i mars.
    Ja...visst är det underbart att man kan gå tillbaka och minnas.
    Ha nu en toppen dag!
    Kram på dig!

    SvaraRadera
  3. Hejsan !
    Goda tider så länge.Jag har varit med Dig sedan jag började med min blogg i Juli-10 tror jag, började skriva upp alla och vilket datum,men Din hittar jag bara inte.Mobilblogg hade jag från första början 2008.
    Grattis till Dina 6 år.

    kram Mi

    SvaraRadera
  4. Det gick fort att kolla via Din blogg 3Juli 2010, då utsiktstornet var med.Där var min 1:a kommentar till Dig.
    Då har jag bloggat ett halvår.hihi och ännu inte lärt mig hur jag får in foton så som Du har och alla andra med.
    Såg Du förresten Maria Larssons eviga ögonblick.Den var gripande men väldigt bra.

    SvaraRadera
  5. Vaa... har du bloggat så länge....det är ju helt makalöst länge. Jag kommer inte ihåg Per, jag kommer knappt ihåg Gudrun...mitt minne är inte vad det har varit...om det nu nånsin har varit bra, vet ej? Men strömlösa och utan telefon det händer ju lite titt som tätt...dock kanske inte strömlösa som vid Gudrun när det säkert var uppemot en vecka eller?? Väldigt vimsig kommentar idag...men jag litar på att du förstår mina kråkfötter//Kram

    SvaraRadera
  6. Vad gäller Per drabbades vi inte lika hårt som av Gudrun.. Per var vi nog "bara" strömlösa en vecka men med Gudrun i 23 dagar!!!!! 23 dagar fatta det, det vill jag aldrig vara med om mer! Som vi bar vatten och ved. Först de senaste 2 åren jag uppskattar tända ljus igen..

    SvaraRadera
  7. Det var inte dåligt, sex år!! Grattis till det!! Jag firar snart tvåårsjubileum, jag startade när jag blev arbetslös men tänker absolut inte lägga av även om jag blir med arbete igen!!
    Den där Per var ingen man direkt bjöd in på kaffe...typ Gevalias reklam oväntat besök...det är förskräckligt vad en del drabbades, och vilka familjetragedier det ställde till med, inte enbart ekonomiskt då. För många var ju skogen det samma som en tryggad pension på ålderdomen, och sen över natt var det bara finito, hemskt. Är detta något vi ska börja vänja oss vid att leva med, alla förändringar i naturen?? Tänker på Australien nu, vad kommer sen??
    Men nu vankas det helg, så jag hoppas du får en skön fredagskväll, själv ska jag iväg och göra ett kvällspass på äldreboendet!!
    Kram

    SvaraRadera
  8. Har du bloggat så länge? Imponerande! Fast det är ju klart, man blir ju som fast i det! ;)
    Grattis till bloggens sex år!
    Kram

    SvaraRadera
  9. Jo, nog minns man Per - även om det är Gudrun som har etsat fast sej hårdast av dessa oväder. Konstig ändå att det inte är längre sen än fyra år!? Det känns faktiskt längre sen, tycker jag? Men det får förstås gärna dröja 40 år, eller nåt sånt, innan det brakar loss på det där viset igen! :-D

    Ha en jättefin fredagkväll! :-)

    SvaraRadera
  10. Jag är ju inne på mitt första år så då kan jag nästa år kolla vad ja gjort, vad bra. Jo det är inte mycket som blev sparat från barndomen men dockorna är ett kärt minne.
    Ha en bra helg önskar jag från torpet

    SvaraRadera
  11. För kvinnor i vår ålder är det extra bra med bloggandet. =) och bättre lär det bli ju mer minnet sviker.

    Jag har inte glömt bort att läsa bloggen men som du vet är jag på resande fot och har inte haft tid för så mycket datorer med text utan bara siffror. Du vet ju hur det är när man fastnar i de där mellan 0 och 9.

    Jag ska komma tillbaka när jag kommer hem och läsa mer, sitter just nu på tåget mot Sthlm.

    Jag kan hålla med dig om FB men tycker själv inte att jag skriver alltför mycket där.

    Ha en bra fredagskväll och gör inget som jag inte skulle göra. =)

    SvaraRadera
  12. Jag har inte följt ditt bloggande så länge, ingen annans heller för den delen. Jag började skriva dagbok i datorn, men bara sporadiskt till en början, 2004, sen i bloggform från 2007.
    Eftersom jag skrivit dagbok i hela mitt liv, så kommer jag nog att fortsätta.
    Kram på dig

    SvaraRadera
  13. Jasså, är det 4 år sedan Per. Jag har tappat räkningen. Gudrun är den vi här kommer ihåg mest. Då var vi strömlösa i 6 dygn. Vi fixade mat på ett litet gasolkök. typ pytt i panna varje kväll. Och så spelade vi Yatzy, det gick ju inte att läsa nåt i stearinljusens sken. Men tack o lov kunde vi elda i braskaminen så vi behövde inte frysa. Men Yatzy har vi inte spelat så mycket efter den veckan.
    Men åh så länge du har bloggat. Fortsätt vettja ! Jag kommer och tittar in då och då.
    Kram på dig :o)

    SvaraRadera