09 februari 2010

Tillbaka i tiden

Jag har alltid tyckt det vore kul att åka tillbaka i tiden, se hur de var exempelvis här på gården under 1800-talet. MEN DE GÅR JU INTE.. Igår kan man säga att jag åkte tillbaka i tiden, jag åkte tillbaka för att hitta upp något jag tappat bort. Men jag åkte bara tillbaka 32 år och de är ju inte illa det.
Jag gjorde det som jag skulle gjort förra veckan som inte blev verklighet då o Ni minns jag var lite ittrig och ledsen.

32 år sedan, japp de var 1978 de. De var de året jag inte bara tappade bort saker, jag fick ju också en otrolig gåva alldeles i början av det året. Här bär jag gåva lyckligt i väl förvar.

19,5 kg plockade jag på mig de där 9 månaderna när jag bar min första son i magen.


Igår for jag med lite blandade känslor iväg till Köpingen. Stod en stund vi pumpen o gassade mig i solen.
















Så stod hon plötsligt där framför mig. Min gamla barn/ungdomsvän Eva. Tänk vi kände igen varandr direkt, efter alla dessa år. Hur summerar man och berätta om sitt liv, vad som hänt alla de där åren när vi inte setts.....Jo man går på















Så många timma har jag aldrig förut suttit på kondis, de ska jag lova. Men vad kul vi hade, vi nästan åkte tillbaka i tiden, till då när vi var unga o tokiga o upplevde så mycket. Tyärr blir det ju lätt så när man flyttar iväg som jag gjorde, man tappar bort en del vänner, framför allt när man är så ung som jag var när jag gav mig av.

En gång för länge sedan tror det var 1987 ringde Eva mig. Hon hade språrat mig, saknade mig och ville prata. Jösses jag minns vad snopen jag blev o vad vi pratade o pratade. Nu var de min tur att överraska. Tack vare Facebook o lite hjälp från min äldsta son med aktuellt efternamn så lyckades jag spåra henne o tog kontakt.  Vi har pratat en del på telefon o via datorn
MEN
Igår träffades vi då för första gången på 32 år. Helt sanslöst kul. Nu mera bor vi 3 mil ifrån varandra, så nu ska vi bannemej inte tappa bort varandra igen.

Ja så därför blev gårdagen en alldeles speciellt måndag.

14 kommentarer:

  1. ohh, vad roligt!! Facebook är faktiskt en riktig fynsgruva. Jag har ju hittat två av våra "gamla sommarbarn" (storstäderna hjälpte till placera ut barn som behövde komma ut på landet lite) som vi hade när jag var liten. Vi har nu nästan daglig kontakt på fb, efter att inte hörts av alls på ca 40 år!!! Hur roligt som helst!!

    SvaraRadera
  2. Men gud så roligt! Efter så himla många år. Jag förstår att ni hade mycket att prata om. Vid sånna tillfällen är facebook verkligen bra att ha!
    Kramar

    SvaraRadera
  3. Sånt där är så skoj. Det känns nästan som man bara fortsätter där man slutade när man pratade sist.

    Måste nog säga att det var en söt mage hihi.
    Jodå, facebook kan var ok. Men jag gillar inte allt där.

    Nu ska jag ta min lite knöliga tand och vila ett tag. Framför tvn.
    Kramen Synnöve.

    SvaraRadera
  4. Men va roligt :D Ja det är så tråkigt man tappar bort varandra när man blir "vuxen" man säger ... nu skall vi hålla kontakten ..men för det mesta så blir det ju tyvärr inte av ..men det var jätte roligt att ni hittade tillbaka till varandra igen :)
    Tusen tack för din kommentar :) Min ekorre kom och hälsade på idag också :)kanske jag får en fast boende här också så som AnnaKK har :)

    SvaraRadera
  5. Så roligt !! Kan tro att ni hade mycket att snacka om ;0).
    Jag har också fått kontakt med mina gamla väninnor genom FB och vi ska träffas nästa gång jag kommer hem :D, visst är FB fantastiskt !!
    Så fina skor du hade köpt till Ebba, gillar hon dem ?
    Sköt om dig !
    Kramar, Doris

    SvaraRadera
  6. Ni måste haft en tokrolig kaffestund det fattar jag.....Visst är det härligt att kunna ta upp kontakten. Jag ett konto på facebook men det blir liksom inget av det. Nu var det omgjort när jag var inne senast så jag kände inte igen mig på min sida, sånt gör ju inte att man blir mer facebookare precis. Ska nog ta och logga in där nu och se om det har hänt nåt! Kram!

    SvaraRadera
  7. Superkul och visst är det så att man har så många vänner som någonstans på vägen försvann. Jag brukar tänka på en del lite mer, de som försvann. Vad de gör idag och hur deras liv blivit.

    Jag har också ett konto på facebook som jag "aldrig" nyttjat men jag har som inte riktigt fattat intresse för det.

    Vilken härlig mage, jag tänk det var också länge sedan. Du var betydligt före mig men jag tog dig i viktökning med mitt första. =) Jag som inte vägde många kilo före hade ökat med 26 kilo, helt otroligt men med nummer två gick jag bara upp 12, mer normalt.

    Ha en bra kväll, nu ska jag se halvåtta hos mig.

    Det gör väl inget om han är lite sjuk, så länge han rensar någon kökslåda så kan de få vara hur sjuka de vill. =)

    SvaraRadera
  8. åå, vad roligt. Nu kommer ni nog inte att tappa bort varann igen.. =)

    SvaraRadera
  9. Kul att du tycker om hjärtana jag har på min grafiksida.
    Nej det är inte illa att åka tillbaka 32 år, och oj, vilken mysig bild där du bar din första son i magen.
    Och så söt du är på fotot och du ser så stolt och glad ut.
    Synd att jag inte har något foto på mig när jag väntade min dotter.
    Men kommer ihåg känslan och hur roligt och spännande det var när hon var i min mage
    och känslan när hon kom till världen. ( 1972 )
    Kan tänka mig att du och din barn / ungdomsvän hade det trevligt, och med många minnen att dela.
    Och så fantastiskt att ni hittade varandra igen på Facebook.
    Kramar

    SvaraRadera
  10. Gud, va´ kul!!! :-) 32 år är ju en hel liten evighet, och ändå kan det kännas nästan "som igår"... Underbart att ni har hittat varann igen - och att ni bor så pass nära varann!!! Hoppas ni snart träffas igen! :-)

    SvaraRadera
  11. vad kul att ni träffades till slut :-) och att ni bor så nära varandra nu... blir nog fler träffar för er skulle jag tro :-)

    vi har sol och blå himmel här idag igen, igår snöade det.. konstigt väder den här vintern.. :-)


    ha en skön dag

    SvaraRadera
  12. Visst är det märkvärdigt att hur många år som än gått sen man träffades sist, så när man träffar en god vän så tar man på nåt vis bara vid där man slutade.
    Jätteskoj förstår jag att ni hade.

    SvaraRadera
  13. Det låter underbart roligt, jag har många kompisar som jag gärna skulle vilja träffa igen från gamla tider...än har jag inte hittat dom på Facebook heller, men det är ju tjejer o såna brukar byta namn. Inte finns skolan jag gick i kvar heller, lite krångligt det där.
    Va söt du var med magen i vädret, själv gick jag ner 8 kilo i vikt under graviditeten! Min bästa bantningskur någonsin!
    Nä nu blir det Halv åtta, hälsa födelsedagsjycken, Loppan blir också nio i år
    Kramen från pörtet

    SvaraRadera
  14. Sånt får mig att rysa och ståpäls över hela kroppen,otroligt mysigt när sånt händer.

    SvaraRadera