Pages

03 november 2010

Tro, tro, tro att om ni vill, men de faktiskt sanning...

Att återskapa en stark o ovanlig och inte minst sagt onaturlig upplevde i ord är inte lätt.



Vad hände i lördags?

Jag hade just gjort klart morgonsysslorna i stallet, hästarna hade fått sitt höensilage på vanliga stället i hagen uppe vid grinden. Jag stod hos dom en stund och plötsligt kändes det som något kom bakom mig, alla ljud försvann, vinden stannade o det blev som ett vakuum. Torsten blev jätterädd han stegade bakåt och gick nästan in i elnätet. Kändes som någon sög ur mig alla energi, plötsligt var allt som vanligt igen men jag var trött, så in i nordens trött. Var som all energi hade lämnat min kropp. Gick som i dvala flera timmar och faktum är att efter de där har jag inte redigt kommit igen.

Inte lätt för Er att känna vad jag kände, inte lätt för mig att återskapa det på bättre sätt än så här. Men vad var det? De har jag frågat mig och andra flera gånger.

Som Ni vet har vi upplevt en del konstiga saker här på gården, saker som man inte kan förklara – onaturliga saker. Jag funderade på om det var vår 


















som ville visa att han hade de bra, men varför tog han min energi? Ett tag blev jag verkligt rädd och tänkte, tänk om de var dödens budbärare som skulle hämta mig. Usch hemska tanke. Vi får väl snart ta hit en medier som känna om de är några från andevärlden här.

Pärla reflekterade jag inte över alls när de hände, hade Torsten precis framför mig så jag fokuserade väl på honom.

Igår kväll vägrade Torsten komma upp från hagen. Han sprang fram o tillbaka man hörde hur Pärla försökte komma upp men han stoppade henne, de var kolmörkt så jag såg dem inte. Torsten gör alltid så där an känner fara, rider man honom o fara uppstår stannar han bara o står som ett staty, tack o lov!!


Fick vänta hem mannen så fick vi gå ner i mörkret och hämta en pustande och stel Torsten.
Så ja, antingen har han blivit skrämt av något djur, eller såg han något uppe vid grinden igen.


Vad vet man? Läsigt är de!!!

I förrgår kväll friserade jag fröken Pärla. Nu ser hon igen.



 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
De e bra för nu får hon traska med matte på ryggen varenda dag!
 
Nu ska jag iväg o kolla trycket igen. Ha en skööööön onsdag ALLA!

 
 
 
 

17 kommentarer:

  1. Helt övertygad om att vi lever i en värld där vi inte är ensamna. Tror att barn och djur oftare känner av saker, att vi vuxna påverkar våra barn så att de tappar den förmågan. Mitt ena barnbarn har haft en stark kontakt med sin farfar, som gick bort när hon var jätteliten. Sen kunde hon prata om honom som att han varit med, och vissa saker visste man att det låg honom extra varmt om hjärtat, vilket ju hon inte kunde veta. Sen försvann det när hon märkte att en del i omgivningen inte riktigt tyckte det var okey. Det är därför jag är så intresserad av allt gammalt som tillhör huset här, det är liksom husets själ tycker jag. Sen att vi inte kan tolka allt, som med dej nu att all energi rann ur dej, det är synd. Kanske får det sin förklaring så småningom.
    Ja du, mannen här i huset är nog stolt över mycket jag gör, men byggandet släpper han inte in mig i!! Sen kan det nog bero på att jag haft en taskig rygg, han är väl rädd att han ska åka på dammsugaren och allt hushållsarbete om det blir riktigt illa!!
    Ha en bra dag vännen!!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Det finns med all säkerhet någon från andevärlden som tar din energi. Någon som behöver hjälp att gå över på andra sidan.Det kan vara någon som har bott på gården tidigare och som inte har släpt taget ännu. Ta dit ett bra medium som kan ge er hjälp!
    KRAM!

    SvaraRadera
  3. Det finns som sagt var mycket mellan himmel och jord...

    Min erfarenhet är att sånt här händer strax före det sker något positivt, som ett sätt att leda bort uppmärksamheten från det som är på väg att ske.

    Kramar från mig :)

    SvaraRadera
  4. Jag tror också.....tänk om det är så som föregående skrev att det förebådar något positivt...det vill jag gärna tro.

    Men Fru Nilsson...ser du inte min fiiina stjärna...en sladd..Hallåå! Jag lovar att försöka ta en bättre bild för att övertyga frun ;)
    Kraam//

    SvaraRadera
  5. Fy så läskigt! Jag hade svimmat av skräck!
    Någonting är det, från är bara vad och varför? Jag tror inte det ät något ont, men något/någon som vill förmedla någonting till er. Läskigt är det hur som helst! Men enormt spännande!
    Kramar

    SvaraRadera
  6. Säkert en liten hälsning.....(;

    Kram på dej!!

    J:son

    SvaraRadera
  7. Glömde ju!!!

    Pärlan ser ut som en busig unghäst med den söta klippningen!
    Tänk vilken skillnad, när man jämför korten här på din blogg "före vs. efter"!!

    Hon blev hur söt som helst nu ju!!

    Kram igen!

    SvaraRadera
  8. Det har jo vært halloween da ..... så noe skummelt må det jo komme ut av det.

    SvaraRadera
  9. Huu, jag ryser! Jag har aldrig vågat känna efter om jag skulle kunna känna vibbar, är helt enkelt livrädd...
    Tack för tipset Anki, jag har sett att det finns en inhalator (förfärligt ord, låter som värsta astmamedicinen) och den har Hasse paxat på! Han tror sig vilja pröva den för att ha sysselsättning för händerna...
    Själv vet jag inte vad jag vill, dagarna går skapligt, men mornarna med zigg är inte att leka med, rör inte mig, morr, ta inte mina zigg, morr
    Jaja, det ger sig säkert, ha det nu så gott, vi hade storseans i bystugan i förra veckan. Gick inte dit för det var så kort varsel, men kanske ska jag fundera på nästa gång, i slutet av november.
    Kramen från pörtet

    SvaraRadera
  10. Hej här är allt bra men jag är lite mörkrädd så detta gjorde inte saken bättre,hemska rysningar får jag när jag läst det du skrivit så ur xet ska sova här i natt så man inte är ensam,undrar jag oxå vad det egentligen var,om du får veta så måste du tala om,ha en bra morgondag o kram.

    SvaraRadera
  11. Ja, det var verkligen märkligt det du upplevde...
    och att t.om. hästen reagerade..
    ja, undrar vad det var....
    och som du skriver att det händer en del konstiga saker på gården.
    Kanske ni skulle kontakta de som gör programmet: Det Okända ?
    Det kan ju vara besök från andevärlden eller energier som finns kvar från förr...
    och det kan ju vara bra att få veta vad det är.
    kram

    SvaraRadera
  12. Ja du Fru Nilsson, har inget svar på din "upplevelse".....Men en sak vet jag:Fröken Pärla blev som en riktigt pärla...hi,hi,hi...så fin! Ha det bra och Kram från mig.

    SvaraRadera
  13. Jag är helt ÖVERTYGAD om att det var ett besök...
    Djur har ett sjätte sinne och de som lever nära sina djur kan uppleva vad de känner..
    Är det mer som hänt på gården?
    Intressant!
    Har du aldrig tagit dit någon som kan hjälpa dej att förklara?
    Kram

    SvaraRadera
  14. Morning! Vacker blev Pärla! Hoppas ditt tryck var bra!
    Blombilden hos mig...inte jag där! Maken o en stel Nathan Söderblom...fniss!
    Men du...har du funderat på att kontakta TV:s Det okända? Maken följer det slaviskt, jag mer sporadiskt...får rysningar! Om detta som hände dig skulle hänt mig hade jag väl fått tuppjuck!
    Styrkekramar!
    Ragnvi

    SvaraRadera
  15. Ser ut som om Pärla har slingor i sin man ;-)
    Tycker absolut att du ska försöka få någon kunnig tills att komma hem till er!
    Sköt om dig !
    Kram

    SvaraRadera
  16. Nej det är så man blir mörkrädd,,,hua vad läskigt,,men det var kanske en påhälsning från hunden,,,konstigt att hästen oxå reagerade som han gjorde,.
    Ja vi vet inte mycket om livet och allt som händer i universum...Ibland är det mystiskt. Inte underligt att man är mörkrädd ibland,,.
    kramen..

    SvaraRadera
  17. Hej Anki !
    Andra bloggen som haft påhälsning.Det kan inte vara en snäll ande, för då skulle Du inte bli så trött och tung efteråt. Jag vet, har haft besök från andra sidan många gånger.Så jobbigt ett tag att jag fick ta till en medial vän.Så gör det Anki, det kan vara han som ägde gården tidigare.Du tittar väl på det "Okända" .Nu är programmen slut för i år, men kommer tillbaka efter nyår.Kanske Du kan se en repris det är teve duktiga på att visa.
    Säg lugnt åt den här anden om Du känner av den igen, att nu är det vi som bor här och så här vill vi ha det.Gå över till ljuset, där hör Du hemma.Håller med Paula i detta.
    Kram och låt Dig inte avskräckas./Mi

    SvaraRadera