Pages

29 januari 2011

Den 29:onde januari är ett magiskt datum för mig.

Idag är det 10 år sedan
jag stod framför himlaporten, skakade på huvudet och sa...nej...nej inte ännu, så vände jag och sprang tillbaka till livet.  
Den dagen lärde mig vad som är viktigt i livet. Hur otroligt mycket det finna att glädjas åt och vara tacksam för.  Då slutade jag gnälla över småsaker, jag lärde mig sakta ner farten, jag lärde mig "ta hand om mig själv", jag lärde mig säga NEJ.
Tack till Er där uppe som aldrig öppnade porten när jag kom och till  sjukhuspersonalen som tog hand om mig. ((trots mitt tillstånd vad de där veckorna på sjukan helt sanslöst roliga, jag glömmer dom aldrig))















Oh så................

Idag är det 4 år sedan.
jag på något oförklarligt sätt MED HÄST!!  Lilla Pärla kom in i mitt liv.
Allt på grund av min svärdotter Johanna.
Hon ville ha häst, så hon tog hem en på foder. Men hästen var ju ensam o såg ledsen ut så min svärdotter sa.
-du kan väl också skaffa en häst.
Jag??? skämtar du eller. Jag har inte suttit på en häst sedan jag var redigt ung o de gångerna gjorde jag det av ren galenskap mer än kunskap.

de finns en häst som ska ut på foder som jag tror skulle passa dig. ((lyssnade hon äns på vad jag sa?? förmodligen inte))
Snälla vän, jag kan inte ha häst, jag skulle inte äns våga gå in till den.
Men snälla vi kan väl varjefall åka och titta på den??
Pust...envisa unge.
Ja okey vi kan åka o titta på den. Men inte mer.
Så fixade hon så vi fick komma och där fanns Ann o Ann kände jag ju sedan tidigare och hon sa också.
Pärla är så snäll, ni skulle trivas bra ihop.
-kom ihåg sa jag till svärdottern. Vi skulle bara titta.
Jag kunde ju inte låta bli att gå in till henne, hon var trots allt väldigt söt. Hon nosade o gosade ungefär som om hon också skulle påverka mig.
VAD HÄNDE??
Ja jag böjde mig och lovade försöka., de kunde ju inte vara farligt att prova. Jag älskar ju djur o hon såg ju verkligen ut som om hon behövde mig. (( hummm))

Den 29 januari 2007 rullade Ann in med hästsläpen på vår gård och 48 år ung blev  jag med häst!!!

Ja på den banan är det. Nog kan gamla tanter lära sig både ett och annat. Några dagar senare tog jag min första ridtur i skogen ca 3 km vill jag minnas de var. De gick ju bra. Efter en tid blev Pärla min på redigt och då kvav jag henne ett löfte.
- du ska få stanna hos mig resten av ditt liv gumman. De löftet kan jag inte bryta.
(om de inte skulle hända mig något, de kan jag ju inte garantera, tyvärr)

Sedan dess har vi flyttat till en annan gård och haft många turer tillsammans, både för oss själva men också med hjälp av ridinstruktör.

Tack Johanna för ditt tjat
Tack Ann för att den här underbara Pärlan blev min.


19 kommentarer:

  1. Tack till alla inblandade och även de högre makterna som lät dig vara kvar här i jämmerdalen! Vad tråkigt vi i bloggvärlden skulle ha utan dig!
    Kramen!
    Ragnvi

    SvaraRadera
  2. Vilken underbar dag!

    Gott att höra att det finns fler som lever tills det är dags att gå vidare :-D

    Kramar från mig <3<3<3

    SvaraRadera
  3. Åhh vad underbart!
    Härligt att i har ett gemensamt intresse att pyssla med :)
    Ha en underbar lördag!
    /Maya

    SvaraRadera
  4. Låter som en bra dag och min lilla O föddes för 4 år sen..idag kram och njut av dagen!

    SvaraRadera
  5. Vilken underbar historia!! Lite så var det när vi skaffade sista hunden, en dalmatiner. Många år sen nu, minsta dottern var liten, och jag mitt fån skulle visa henne hur söta dalmatinervalparna är utan alla prickarna, jag hade haft dalmatiner förr. Så när bekantas bekantas hund fick valpar, så åkte vi dit och skulle TITTA, ju pyttsan, hem kom vi sen med en helstollig kille, Brandy, jag tror eller är säker på att han valde mej just för att vi var av samma skrot och korn...
    Ha det så gott!!
    Kram

    SvaraRadera
  6. Du har en award att hämta hos mig :-D

    Kram <3<3<3

    SvaraRadera
  7. Tack för en fin läsning:)
    Vilken bra svärdotter du har, GILLAR:)
    Ha en bra dag
    Camilla

    SvaraRadera
  8. Kul att Du e kvar :)
    Å kanske dags för lite PARTY??
    missa inte

    S
    A
    T
    U
    R
    D
    A
    Y

    S
    H
    O
    W

    O
    F
    F

    Välkommen att vara med
    Håkan

    SvaraRadera
  9. Hej på dej!

    Glad att du är kvar - och att jag har fått lära känna dej (lite grann iallafall!) så här på "övertid". :-) Och du är en sån härlig inspiratör, ska du veta, för när jag läser här om Pärla tex så känns det ju så fullständigt uppenbart och självklart att livet verkligen är som bäst efter 40 och 50 - eller rätt och slätt NU!!! :-D

    Kramar!!!

    SvaraRadera
  10. Det var allt en faslig tur att det inte fanns någon portvakt där vid himlaporten, när du knackade på =) Det är jag väldigt glad, för ska du veta.
    Härligt att få veta hur du "blev med häst" - "svärbarn" vet ofta bäst ;)
    Önskar dig och mannen en skön helg!
    Varma kramar,

    SvaraRadera
  11. Ja så kan det bli ibland och tur att du inte tog i dörrhandtaget till den porten, för då hade jag aldrig lärt känna dig o Janne. Men framför allt hade inte Pärla fått en så fin matte som vet hur hon ska tas och hon vet ju hur hon ska ta hand om sin matte:-))Kramen Ann

    SvaraRadera
  12. Ja, sådan tur... Ibland står ödet på den bästa sidan! Själv är jag lite trötter idag.... det tär på att ha "härliga vänner" får ta min vilodag idag istället för igår som var tänkt.. =lika bra sluta tänka tills man fyllt färdigt

    SvaraRadera
  13. Ja tänk att livet är så fullt av överraskningar! Hade jag varit bara tio år yngre så hade jag också satsat på att börja rida, nu är tyvärr min kropp så skröplig att det inte är möjligt längre....men i nästa liv så!
    Hoppas du har en trevlig helg också, även om du nu är utan spark, du har ju ett och annat istället, en häst till exempel, vinkvink
    Massor av kramar från pörtet

    SvaraRadera
  14. Men hopp har du haft henne så länge redan??? Hoppsan sa.... Vilken tur att dom inte öppnade för dig när du ringde på?!!
    Ha en underbar helg kram kram tvilling

    SvaraRadera
  15. Oh så roligt att du föll för Pärla. Jag har haft en önskan, fast ja är rädd för hästar, att kunna lära mig att rida men de får nog vart. Ja får väl se i framtiden.
    Ha en go söndag/kram

    SvaraRadera
  16. Åh du vännen...det är jag glad för.....för annars hade vi inte kunnat ha våra trevliga konversationer.

    Kramar.....kramar//

    SvaraRadera
  17. Morning! Nu ser din sida lite konstig ut...kommentarssidan vill säga...så stor?!
    Hoppas din dag blev bra igår och den idag likaså!
    Jag tar det inte så hårt det där med Snorkfröken...jag vet ju att jag har rätt!
    Idag finns det hästar hos mig! Hick!
    Kramen!
    Ragnvi

    SvaraRadera
  18. Tydligen kan man lära gamla hundar sitta ;)
    Vilken tur att dom där uppe inte ville ha dig där,just då.
    Du passar bäst här på jorden med oss!
    Vad härligt att ha ett samma intresse som svärdottern .
    Ha nu en toppen dag.
    Kram på dig!

    SvaraRadera
  19. Tack o lov att det inte var dags för dig, annars hade jag aldrig fått lära känna dig, ser framemot ert Islandsbesök, när det än blir ;-).
    Sköt om dig !
    Kram

    SvaraRadera