29 mars 2011

Utan ord..................................

14 kommentarer:

  1. är hon inte på humör idag???
    kramar

    SvaraRadera
  2. Sv: jopp det skulle bli en bra slant :)
    sänder dig styrkekramar nu när du behöver det vännen

    SvaraRadera
  3. Hoppsan!
    Då hoppas vi att hon är på bättre humör i morgon då ;)
    Kram

    SvaraRadera
  4. Tjingeling min käre favvo Anki......Ta det med "ro" i dag.....kanske det känns bättre i morgon. Var rädd om Dig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
    Kramar om från mitt hjärta, varmt och ärligt.

    SvaraRadera
  5. Men lite fyndig text med tillhörande bild fick du ändå in.
    Ha det gott tills du återkommer!
    Kicki

    SvaraRadera
  6. Lite ville hon ju ... :)

    SvaraRadera
  7. Trodde storken kommit med en till. =) Precis som jag då men läsa ska jag.

    SvaraRadera
  8. Ja alla dagar är inte till för att blogga...ibland har man inte lust eller en riktig bloggtorka...

    Men du kommer igen och vill säkert gosa med Torsten denna vecka...
    Inte kul med avsked ju.

    Ha d gott.

    SvaraRadera
  9. Hoppsan!
    Då hoppas jag att hon är på humör i morgon då :)
    Kram på dig!

    SvaraRadera
  10. Både ord och humör är förhoppningsvis på topp igen imorgon!? :-)

    Härliga storkar!!!

    SvaraRadera
  11. Ops....då tittar jag väl in en annan dag! ;D
    Kram

    SvaraRadera
  12. Då får vi vänta tills imorron då :-)
    Det är bra med en ledig dag emellanåt :-)

    Ha en finfin kväll!
    Kram

    SvaraRadera
  13. Vilken härlig bild. Och jag som varit slö med att sitta vid datorn hade en hel del att läsa igen.
    Lider med dig när du ska skiljas från din häst. Skiljas från djur är alltid så jobbigt. Jag tycker alltid synd om djuret som inte förstår vad som verkligen händer. Undrar vad de tänker såna gånger. Djuren har minnen de med. Min bror och jag hade en häst när vi var i tonåren men vi "växte ur" honom så vi tyckte det var bättre att sälja honom till någon som kunde fortsätta att rida honom istället för att han skulle stå overksam hos oss. Flera år senare (tror det hade gått 5 år) åkte vi och hälsade på hästen. När han hörde våra röster utanför stallet så gjorde han som han alltid gjort - gnäggade. Det var rätt gripande. Det märktes på flera sätt att han kom ihåg oss även om det gått så pass många år.
    Kram.

    SvaraRadera