10 mars 2011

Var skulle Du göra om Du visste att Du inte kunde misslyckas?
jag läste den frågan i en tidning.

Det är så här. Jag har uppfostrat mina fem söner

















till bra, goa och skötsamma killar. Så i det fallet kan jag säga att jag lyckats till 100% MEN mina hundar har jag misslyckats med totalt. ((eller en grej))
Så om jag visste jag INTE kunde misslyckas skulle jag VARA SÅ GLAD och rätta till de där.















Sanningen är att hundarna är världens goaste och världens snällaste och väldigt lydiga och duktiga. Inga problem att ha dem lösa. När vi ska ut på promenad sitter de fint på trappen och väntar -jag kopplar på dem koppel och DÅ brakar de loss.

All lydnad, all respekt är som borta INGEN LYSSNAR längre. De bor någon slags jävul i kopplet när de ska gå tillsammans och nu är mina fina hundar som bortblåsta. Jag har försökt, verkligen jobbat med att lära dom, men inget hjälper. Nu börjar mitt tålamod tryta. Promenaderna blir pest när man formligen åker efter två stora hundar.

Jag har fått olika råd som jag testat men inget hjälper, i koppel är de som om de inte hör längre, som om jag inte finns i andra änden av kopplet. Så det här har jag misslyckats med totalt. De lugnar sig efter en bit, men drar lite hela tiden. Oftast släpper jag dem i skogen för att lunga de hela, men vissa tider måste de vara kopplade och DE ska kunna gå i koppel tillsammans utan problem. Jag måste lösa de här problemet, men hur? Hade jag haft en stor pengakista skulle jag ringt efter
"han som talar med hundar" men de har jag inte.


















Att gå med en och en är mindre beskymmer, men jag kan inte alltid ha någon med mig som tar en hund, de måste kunna gå tillsammans. Känns lite som båda känner
 - jag ska först!!
Jag kämpar på, på något sätt ska de gå. Jag kan inte misslyckas
 ((intalar mig)) det handlar bara om att JAG INTE SKA GE UPP.
Alla råd och tips mottages tacksamt!!!

GLÖM INTE DELTA I MIN UTLOTTNING SOM PÅGÅR
T O M SÖNDAG 13/3!! finns ute till höger.............

20 kommentarer:

  1. Godmorgon! Det är inte kul då hundar inte lyder..det är likadant med vår hund...ja, vad göra är ju frågan....kram o försök att ha en bra dag!

    SvaraRadera
  2. Jobbigt, går de inte ha dem lösa på promenaderna? Du kanske skrev det ovan :P
    Ha en fin dag och ja,, jag klarar nog att vara ledig för jag har en massa planer på G ;-)

    SvaraRadera
  3. Vår förra hund lärde sig själv! Ja, det är sant. Hon lärde sig att hon inte fick gå ut på gatan, gick alltid lös här i trädgården så fort det var varmt nog att ha öppet. När det gick förbi någon hund så väntade hon tills de passerat, sen tassade hon ut mot häcken och nosade efter vem det kunde varit. Hon gick alltid lös den hunden, det blir nog värre med den nya som kommer, haha.
    Bor du i Småland? Vilken riktning då? Jag bor mitt i Kronobergs län kan man säga. Kul med en småländska till.
    Kram Elzie

    PS! Håller med när det gäller bloggandet. Man kan inte hålla sig härifrån när man väl börjat.

    SvaraRadera
  4. Jag har fostrat två hundar å håller på med två barn... å måste nog säga att det är lättare med barnen ;-P Även om hundarna iaf har vett att sova om nätterna *ler* Ha en fin dag <3

    SvaraRadera
  5. Hallå Anki, vad roligt att du lämnade ett litet tassavtryck inne hos mig..Vi har visst samma pli på våra djur, du och jag :) Även om jag bara har en och det är en kisse...Om man räknar bort Maken och barnen:)
    Mycket läsvärt här inne gör att jag slänger in mig på din läslista så att jag kan hälsa på igen.
    Milla

    SvaraRadera
  6. Hej, måste bryta min tystnad, har inget råd, men vill bara tala om att jag har exakt samma problem med Ludde. Nu är det ju enklare med bara en, men det är besvärligt ändå med en hund som går hur bra som helst okopplad, men som drar som en grävling med koppel på.
    Du har ändå rätt inställning, det gäller att inte ge upp.

    SvaraRadera
  7. nej, du ska inte ge upp men jag vet i och för sig inte vad du ska göra med problemet, vad jag tänker är att du måste träna dem en och en, men då måste du ju ha hjälp
    kramar

    SvaraRadera
  8. Tjingeling frun.....här är det grått och blåsigt. Så det gäller att hålla i hatten!
    Ja du, detta med hundarna....kan se mig där du går.....hundarna först och du efter som en vante....*fniss*....Är ingen expert(har haft hund tidigare, men då en i taget)så jag inte vad du ska göra....Men tänk OM du hade fått hjälp av han som talar med hundar....(han ser rätt bra ut själv också).....Blir troligen svår att få till Swedala. Tänk vad han tjänar mkt pengar där i väst USA.....oj,oj,oj. Håller tummarna på att du eller någon annan kan hjälpa dig med goda råd!!! Tänker på Dig vännen!
    Stor Kram från mig

    SvaraRadera
  9. Att du lyckats med alla sönerna är fantastiskt..då får väl hundarna komma sedan liksom;)kram

    SvaraRadera
  10. Nooop ge aldrig upp...det är ju kärlek att hela tiden försöka..

    Meeeeen himmel Anki..tror du att jag övergivit dig..aldrig i livet..det har bara varit lite mer än mycket nu..jag ska genast skärpa mig..kram på dig du fina du rara du så klara underbara...:)

    SvaraRadera
  11. jaa TÄNK ! om vi haft en alldelens egen man som talar med hundar....jag har tyvärr inget råd att ge heller......

    SvaraRadera
  12. Hej i snöyran:)
    Ja det är inte lätt ibland med dom fyrfotiga:)
    Här kommer länken till Lilla rummet om du inte har den
    http://lilla-rummet.blogspot.com/

    Kramis
    Camilla

    SvaraRadera
  13. jag tror man måste våga misslyckas... för att kunna lyckas :-)

    Hundarna har jag inget tips på.. mer än att du ska sse till at vara lugn och inte spänd innan du kopplar dem... som caesar skulle sagt... Är han Fredrik Steen väldigt dyr?

    Hoppas du får ordning på det..
    Kram

    SvaraRadera
  14. Har haft en sån, en Jack Russel som drog och slet när han var kopplad.
    Inte kul...
    Cecar Millan kommer till Malmö i maj, kan kanske få ett tips då :)

    SvaraRadera
  15. Du...jag återkommer när jag har den perfekta lösningen på problemet! ;)
    (nä, jag återkommer till din blogg mycket tidigare!)
    Kraaam

    SvaraRadera
  16. Morning! Först vill jag bara tala om att min Jessica inte har levererat nån bebis än...suck!

    Hundarna...hittar du nån lösning är du välkommen att dela med dig! Ditte får man antingen släpa i kopplet när man går bort...och sen nästan stryper hon sig själv när man går hemåt....men jisses för att ha två att hålla reda på! Och fem söner...pust!
    Kramen!
    Ragnvi

    SvaraRadera
  17. Eftersom jag inte äger en hund så så vet jag inget om det där.
    Jag tror...nä...jag vet att jag är bättre att uppfostra barn än hundar :)
    God morgon!

    SvaraRadera
  18. Hej vännen, en av anledningarna till att vi gått ner i format på hundar är just att jag som har ont i lederna inte klarar av stora hundar längre. Dels att de gärna drar i kopplet, om inte annat så vid hundmöten, o dels för att dom behöver så mycket mer motion...
    Vår rottis var så glad i människor så hon skulle fram till varenda en, helst upp i knäet. Drog gjorde hon ganska mycket också, o vi var rätt förtvivlade. Ibland så stannade jag så fort hon drog o gick inte framåt innan kopplet satt löst. Men, så kan man inte hålla på i all oändlighet, o med två jyckar är det omöjligt. Förstår ditt dilemma. Snacka om att man blir frustrerad när inget fungerar, suck
    Hoppas du får vara med om ett jättefint dop, kramar från pörtet

    SvaraRadera
  19. Ta ett koppel till ett sk retriverkoppel el vad det heter på dem och när dom rusar iväg så drar du bara åt. Det brukar upplevas otäckt för dem.
    Bli lite foderautomat också.Belöna när dom går bra och försök få uppmärksamheten till dig (det genom godis) Ha också helstrypt koppel och inte halvstrypt. Hade en sån hund en gång som drog mig men fick hjälp och lyckades. Så ge inte upp.
    Våran gammhund har aldrig koppel (bara i stan för andras skull ) hon styr jag bara med mina ord nu. När det kommer en bil kommer hon direkt till fot nu nästan utan att jag behöver säga något. Valpen håller jag på att lära med.
    Hon vill gärna vara där Olga är men avledning hela tiden och nu har hon greppat rätt bar hon med och har börjat träna henne koppellös.
    Bekymmret jag har med henne är att hon inte kan pinka utan koppel och bara hemma på vår tomt. Bajsa går bra överallt. Är vi borta så pinkar hon aldrig förrän vi kommer hem. Sover vi över nånstans kan vi gå i timmar och hon pinkar inte. Vad gör man ?
    kram ewa

    SvaraRadera
  20. Hej på Dig hundägare !
    Vilket problem.Men jag tror Du har så många bloggvänner, så inte behöver Du anlite Cesar Milan, Dina jyckar för -står väl inte engelska ?
    Det är bra man skall vara sträng,hård och rättvis.
    Alla goda råd. Så fixar det sig nog. Tror jag.Min gissning att när de får kopplet på sig vet de att bara vi kommer ut i skogen, så kopplar hon loss oss.

    kram Mi

    SvaraRadera