20220204

Nog var jag nervös när jag steg in på lasarettet och värre blev det när jag närmade mig avdelningen.  

Men jag fick träffa en trevlig läkare, en kvinnlig som berättade allt om min fortsatta behandling. Cellgifter i 6 månader i tablett form, 10 0m dagen, de var skönt de blev tabletter får då behöver jag bara åka till lasarettet var tredje vecka.

Jag bad om att få börja jobba 50%, det hoppas jag klara av. Om jag får så svåra biverkningar så jag inte klarar av att jobba så får vi ändra det igen. Jag har bestämt för att klara detta, att ta mig igenom det. Jag kan mestadels jobba hemma, det har jag gjort under pandemin så de ska fungera nu också.  Jag får leva ungefär som under pandemin då jag kommer vara extra infektions känslig. 50% jobb och 50% vila och ta igen sig, hämta krafter och energi. 

       Bara att hålla 

för att detta lyckas! 

Älsklingen har varit ledig torsdag och fredag så i går fick jag äntligen (de har jag planerat i ett år) åka till Ikea och köpa en ny möbel till vardagsrummet. Eftersom jag inte vet hur jag mår eller orkar framöver så lika bra att få det gjort. Vi åkte tidigt så vi slapp all anstormning av folk, ganska folktomt där och de var skönt och de gör det lättare att hålla långt avstånd till andra. Naturligtvis fick jag hänga med en lite runda till gubbaffären Biltema också :) Han jobbar ju med jänkaren nu så de var någon detalj som behövdes. Får se när han få tid och lust att sätta ihop möbeln, tänkte att inte tjata utan låta han ta det när han kan. Först måste den gamla tömmas och åka ut. 

På hemvägen ropade jag -STOPP! Så fick vi vända om lite, jag såg nämligen björnar i skogen en bit in från vägen. De hade vi aldrig sett tidigare men de beror på att de röjt där så nu såg man in, tidigare stod alla träd i vägen. 

Dagens burk!